ATT TJÄNA SIN NÄSTA

av Tage Buch

Människan under omskapelse

Jordiska människor är liksom alla andra levande väsen underkastade det vi kallar utveckling. Och utveckling är identiskt med att tillägna sig erfarenhet, detta att vi upplever omgivningarna med egna sinnen, upplever välbefinnande eller obehag på vår egen kropp eller i vårt medvetande. Kroppen är i sig själv en förnimmelseapparat, en uppsättning sinnen, och genom de yttre p˚verkningarna av kroppen får vi självupplevd kunskap.

Vi är alltså stadda i utveckling, och vi har alla redan i det Martinus kallar spiralkretsloppets fysiska avsnitt passerat mineralstadier, växtstadier och egentliga djurstadier och har kommit fram till ett stadium som jordisk människa, som ett övergångsväsen mellan djur och människa, varifrån vi fortsätter att utveckla oss. Och det är denna långa utveckling som i Bibelns skapelseberättelse beskrivs på så sätt att man låter Gud säga: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika".

Vi strävar alltså än så länge i vår eviga tillvaro mot att bli "människan som Guds avbild". Livet här i den fysiska delen av spiralkretsloppet har inget annat ändamål än att omskapa oss till "Guds avbild".

Människan som Guds avbild

Vad är då "Guds avbild"? Ja, den kan definieras som sättet att vara hos ett väsen som är fullt medvetet om världsalltets fysiska och andliga lagar i kosmos och därmed är kosmiskt medvetet. Det lever därför uteslutande för att vara till glädje och välsignelse för levande väsen, för allt levande, och därmed närmar vi oss denna artikels ämne, "att tjäna sin nästa", och det vill återigen säga "att älska sin nästa".

Utvecklingens fortsatta mål är således att vi skall bli riktiga eller fullkomliga människor, dvs. lära oss att tjäna och älska vår nästa. Men det som är karakteristiskt för oss jordmänniskor i dag är ju att vi inte precis lever för att tjäna vår nästa. Vi lever tvärtom i mycket hög grad och på många områden för att tjäna oss själva, alltså efter djurrikets lag att "vara sig själv närmast".

Allas kamp mot alla

Det råder i dag en kamp om pengar, om värden, om att tjäna så mycket som möjligt själv, även om det blir på andras bekostnad. Det är en kamp mellan arbetsgivare och arbetare genom deras intresseorganisationer. Det är vinnare och förlorare. I penningvärlden, bank- och affärslivet gäller liksom i djurriket "den starkares rätt". De starka slukar de svaga. Det fusioneras som aldrig förr. Martinus har en gång uttalat, att pengarna dräper och lemlästar fler än krigen gör. Penningjakten är "allas kamp mot alla". Den skapar ofreden och krigen i alla deras skiftningar. Och det är det rakt motsatta mot vad Jesus har anbefallt oss, nämligen att det är "saligare att giva än att taga", eller som han också uttryckte det: "jag har inte kommit för att låta mig tjänas, utan för att tjäna".

Vi har här den mörka bakgrunden, mot vilken något nytt kan skapas. Då vi således som arv efter djurriket har inbyggt i vårt vanemönster, som förmågor och talanger, att vara oss själva närmast, att ta i stället för att ge, så måste vi nu gå den motsatta vägen, vända vårt vanemönster 180 grader och lära oss att vara vår nästa närmast.

Vem är vår nästa?

När vi talar om att tjäna vår nästa, vem är då denna nästa? Ja, alla är nog eniga om att det är våra medmänniskor. Men Martinus utvidgar detta begrepp högst avsevärt. Först har vi djuren, som också är vår nästa, och som inte bara är skapade till att vara föda eller träldjur för oss eller till att vara jaktobjekt för lustjägare eller lustfiskare. Han utvidgar det till att omfatta också växtlivet i den mån vi inte av nödvändighet måste äta växterna, till att bevara dem och låta dem leva livet ut. Det vill säga att vi inte skär av blommor eller på annat sätt lemlästar dem i onödan.

Men Martinus går ännu längre och drar in också våra kroppars organ, celler och övriga mikroliv under begreppet vår nästa. Det behandlar han dels i boken "Den fullkomliga födan", dels i sin bok "Bisättning", där han bl.a. beskriver de konsekvenser likbränning har för mikrolivet i vår kropp och vilka ödesmässiga följder den får för oss själva i detta eller kommande liv. Vi kan genom riktig föda, motion, frisk luft och positiva tankar skapa goda förhållanden för alla de levande väsen som är oss betrodda i form av vår organism. Och vi kan skona våra kroppars mikroliv genom att undvika den brandkatastrof som likbränning är. Alla levande väsen, likgiltigt i vilken form de än framträder, är således enligt kosmologin vår nästa, och det är denna nästa vi så småningom skall lära oss att älska och tjäna.

Herrskap och tjänstefolk

I forna tider var det vanligt ­ särskilt på landet ­ att barn skulle "ut och tjäna", dvs. ut och arbeta på gårdarna, och det gällde både flickor och pojkar. (Martinus måste som pojke också ut att vakta kor och arbeta på en gård.) Samhället var den gången i högre grad än i dag uppdelat i klasser, i herrskap och tjänstefolk. Det fanns människor som härskade och andra som måste lyda.

Vi har fortfarande begreppet "tjener" (kypare) på restaurangerna, där kyparstaben måste servera mat och dryck och ge annan service. Många gäster behandlar naturligtvis kyparna väl, men det är inte ovanligt att de behandlas nedlåtande eller att en del gäster är obehagliga mot dem. Just därför blir många kypare stora människokännare, genom att gästerna avslöjar sin karaktär, de goda såväl som de dåliga sidorna av sitt medvetande, genom det sätt de behandlar andra människor på.

"Härskarna" är mycket få, och de flesta är alltså beroende av att tjäna pengar genom att stå till tjänst för andra. Vi gör det än så länge inte frivilligt, utan är för att överleva tvungna att lära oss att tjäna vår nästa. Praktiskt taget alla som var morgon går, cyklar eller i buss, tåg eller bil tar sig till arbetet i affärer, på kontor eller i serviceyrken är således under utbildning för att tjäna och älska sin nästa. Det är, även om vi gör det för pengarnas skull, och även om vi inte är medvetna om det, en träning i nästakärlek.

Behovet av vägledning

I vår värld är det fler och fler människor som har behov av vägledning, hjälp och tröst. Tidigare gick man till prästen, och det gör nog många ännu, men andra går i dag till professionella rådgivare som läkare, psykologer eller människor som ger samtalsterapi. Några går till bartendern, som kanske inte alltid kan hjälpa men som i alla fall kan lyssna, och det är ofta endast det människor behöver.

Och att det finns behov av hjälp ses bl.a. i veckotidningarnas och dagstidningarnas brevlådor, där professionella besvarar frågor. Det karakteristiska för de flesta som sänder in brev är att de söker sin egen personliga lycka, är egoistiska och frågar: "Hur kan jag få mitt eget lilla liv (oftast partnerproblem) att fungera?" Det är sällan man ser: "Hur kan jag skapa goda förhållanden för mina barn, make/maka, vänner eller arbetskamrater?" ­ Bara frågaren blir lycklig så kan de andra själva komma underfund med sina egna problem!

Denna själviskhet och detta självbeskydd måste vi ändra på om vi vill uppnå ett liv i harmoni med kosmos, med helheten, med denna helhets många enskilda individer. Vi har länge haft teorin om att älska och tjäna nästan, och denna visdom har predikats i nästan 2000 år. I vår nutid, konflikternas tidsålder, är det hämndens, vedergällningens och själviskhetens epok som skall avlösas av nästakärlekens, förlåtelsens och osjälviskhetens epok. Vi har ju sett att själviskheten på kort sikt betalade sig. "Lyckan stod den djärve bi", och vi ansåg detta att älska och tjäna sin nästa som ett ouppnåeligt ideal.

Men då vi nu genom kosmologin positivt vet eller i varje fall har fått fundamentala logiska argument för att vi lever evigt i form av reinkarnation, och att vi skördar som vi sår, ja då finns det ingen annan väg än att under en övningstid börja skapa ett verkligt humant och nästakärleksfullt sätt att vara. Vi kan tydligt se att "det betalar sig att vara god".

Nästakärlekens praktik

På vårt nuvarande utvecklingssteg som ofullkomlig människa är vi i en undervisningssituation där vi förutom 1) Livets eget tal i form av mer eller mindre lidandefyllda erfarenheter, understött av 2) det teoretiska tillägnandet av kosmologin, som är en direkt återgivning i skrift och bilder av livets egna lagar och principer, har ännu en källa att ösa ur, nämligen 3) en lång rad personligheter, som genom tiderna har kunnat vara modeller eller exempel för oss andra, alla de som har haft det som natur eller talang att tjäna sin nästa. Vi kan nämna sådana som Moder Theresa, som har hyst och vårdat tusentals sjuka och döende som låg på trottoarerna i de stora indiska städerna, och som har tränat unga i att göra det samma.

Fader Pierre som har hjälpt hemlösa i Paris slumkvarter och inspirerat många till att påbörja liknande uppgifter. Albert Schweitzer, som i Afrika byggde ett sjukhus för att avhjälpa sjukdomar och nöd bland de infödda. Vi kan nämna Dag Hammarskjöld, greve Folke Bernadotte, Martin Luther King och många många andra. Vi kan tänka på alla de första kristna, som dog för sin tros skull, och som vi har att tacka för att kristendomens ideal är vidarebefordrade till oss. Vi kan nämna Jesus, som genom sitt exempel blev modell för mänskligheten. Kyrkan har utan tvivel lagt den största vikten vid uppståndelsen, medan Martinus har framhävt förlåtelsen, detta att Jesus på korset kunde praktisera förlåtelsen gentemot sina bödlar med orden "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör". Dessa ord har givit genljud i miljoner människosinnen genom århundrandena upp till vår tid. Om dessa ord i dag kunde finna väg till människors medvetanden och bli till absolut säker kunskap på så sätt att människorna genom förlåtelse kunde befria sig själva från de oändliga bördor och sorger som de på grund av icke-förlåtelse ofta släpar omkring med ett helt liv, skulle mänskligheten komma ett långt steg framåt på vägen mot att utgöra ett "riktigt människorike" och de enskilda människorna mot att bli skapade till "Guds avbild".

Som nämnt finns det ju bara två sätt att skapa livsupplevelse på: behag eller obehag. Och kosmologin går ut på att lära människor att känna sig själva och världsalltets struktur med hänsyn till att skapa behag, dvs. att älska och tjäna vår nästa. U. Thant, tidigare generalsekreterare i FN, sade på sin tid: "Vi måste älska varandra eller dö".

Det finns ju otaliga sätt på vilka vi kan tjäna vår nästa, dvs. skapa behag för våra medväsen.

Vi har exempelvis hela området för smekningar, hela smekningslivet, som ju alltsammans är av mer eller mindre sexuell natur. Det kommer ­ särskilt i framtiden ­ att utveckla sig till att bli ett område där mycken skönhet, livsglädje, uppmuntran och inspiration kan hämtas, när våra medvetanden är rensade från svartsjuka och missunnsamhet. Också allt vi kallar konst är ett område genom vilket vi kan skapa behag och skönhetsupplevelse för vår nästa. Konstverket är konstnärens gåva till åskådaren. Konst är "förmågan att inkarnera högintellektualitet i materien", säger Martinus, dvs. transformera höga andliga idéer och tankar till en fysiskt synlig form. (LB IV st. 1150). Behag kan vi också skapa för alla i vår omgivning, genom gåvor och tjänster av varje slag ­ till grannar, vänner, kolleger osv. ­ och genom att vara på smittande gott humör, genom att vara glada och inspirerande att vara tillsammans med.

Vi kan också älska och tjäna vår nästa genom att arbeta för helheten genom att till exempel ha en god arbetsmoral, dvs. att samvetsgrant och omsorgsfullt göra vårt arbete i hemmet och på arbetsplatsen och därvid tjäna samhället och därmed också dess enskilda individer.

Kosmologin skapar för övrigt inte någon ny moral, men den är ett vetenskapligt påvisande eller underbyggande av den nästakärlekens moral som de humana religionerna redan för länge sedan har meddelat oss som det enda nödvändiga. Nu är dessa moralbud om nästakärlek vetenskapligt underbyggda, och genom att omsätta dem till ett dagligt sätt att vara kan den enskilda människan vara med om att skapa en ny kultur, ­ "en ny himmel och ny jord, i vilken rättfärdighet bor", en värld där vi hellre ger än tar.

Vi stimuleras i dag av vår konflikt- och lidandefyllda tillvaro till att omsätta dessa moralbud i praktiken. Denna tillvaro är en mognadsprocess genom vilken vi själva upplever det behagliga och det obehagliga, och liksom Bibelns Adam och Eva kan vi lära känna skillnad på det så kallade goda och det så kallade onda, och därmed efter hand i detta och kommande liv lära oss att älska vår nästa som oss själva, vilket just är "alla lagars uppfyllelse" eller det Martinus kallar lagen för tillvaron.

< < Tillbaka     < < Startsidan