FORSKAREN OCH DEN ANDLIGA VETENSKAPEN
av Claus Möller
Vår förståelse av världen bygger mer och mer på
vetenskap. Vetenskap innebär forskning, det funderas och mediteras
över tillvaron och målsättningen är en korrekt beskrivning
av verkligheten. Men forskarens roll förändras, från det
konkreta mot det abstrakta. Vår förståelse av världen
bygger på teorier och hypoteser. Forskarens roll blir alltmer lik
filosofens.
Naturkännedom
Enligt Martinus är vetenskapen ett orubbligt bevis för att
Vi människor håller på att förandligas. Människor
forskar, funderar och mediterar över tillvaron och söker medvetet
eller omedvetet efter livsmysteriets lösning. Vår målsättning
är att förstå världen och det liv som vi upplever.
Genom vetenskapen utökas ständigt vår kunskap om naturens
idéer och principer och dessa går sedan igen i allt vad vi
själva skapar. Vår vetenskap är såldes dentisk med
naturkännedom.
Kriget som vetenskap
Men vetenskapen har också gjort kriget till en vetenskap. Den
har tagits i den dräpande principens tjänst. Man har byggt mord-
och lämlästningsredskap som används till krig och erövring
av makt. Men varför? Orsaken finner vi i människans bristande
kunskap om sitt själsliv. Trots sitt stora kunnande, trots sin materiella,
tekniska och kemiska genialitet upplever hon ett självskapat helvete,
ett allas krig mot alla, vars orsak är materialism och en livssyn
där slumpen, tillfäligheterna och den starkes rätt i kampen
för överlevnad är vad som gäller. Detta sätt att
tänka leder fram till en livsuppfattning, där det är konkurrens
och tävlan om makt och pengar som kommer till att styra hennes liv.
Bristande helhetssyn
Den moderna materialistiskt inriktade vetenskapen stimulerar således
inte människans humana utveckling, då det är en vetenskap
utan värderingar och med en reduktionistisk syn på tillvaron:
den fördjupar sig i detaljers detaljer och blir blind för helhetsperspektivet.
Genom att inte se kosmos som en helhet och genom att invända mot
varje tanke på en ändamålsenlighet bakom naturens skapelse
och betrakta detta som ovetenskapligt, går det aldrig att få
en logisk och verklig vetenskaplig världsbild. Forskarens livssyn
påverkar nämligen resultatet av hans forskning. Han förkunnar
döden istället för livet som världsgåtornas lösning.
Kosmos som helhet?
Om vetenskapsmannen skulle berätta om det mänskliga skapandet
utifrån idén om slump och tillfälligheter så skulle
han få berätta om byggnader, möbler och maskiner som ett
resultat av just slump och tillfälligheter. Han skulle få berätta
om bord, stolar, böcker och andra mänskliga ting som om de skapat
sig själva, utan något levande, tänkande upphov. Men vetenskapsmannen,
professorn, doktorn kan ju se att hans egen del av kosmos bygger på
motsatsen. Trots detta hänvisar han till tillfäligheterna som
den alltbehärskande faktorn bakom tillvaron.
Materialistens tankefel
Det som glöms bort är att människan själv uppstått
ur naturen och fortfarande representerar den. Detta kan verka självklart,
men många uppfattar sig själva som "högre" än
naturen. Som kulturmänniska så ställer hon sig bredvid
naturen, observerar den och tror sig vara objektiv. Men om människan
är en del av naturen, är hennes egenskaper och färdigheter
också något som som vi måste kunna tillskriva den. Om
vi kan uppleva och tänka och påstår oss vara levande -
då är naturen det också. Om vi kan ge uttryck för
ett subjekt, då kan detta också tillskrivas naturen och genom
att inse människans samhörighet med naturen tas de första
stegen mot den kosmiska världsuppfattningens tankegångar.
Kärleken - en andlig synförmåga
Den fysiska vetenskapen har kommit till en gräns, inte i avstånd,
men i tillstånd. Dess vidare utveckling blir en utveckling mot filosofi,
vilket är början till en andlig vetenskap. Vetenskapsmannen i
frontlinjen blir mer och mer beroende av ett sinne i balans, ett stilla
medvetande, för att själv få kraft till att kunna koncentrera
sig på detta att söka sanningen. För at förstå
andliga bevis behöver man en utvecklad andlig synförmåga
och denna synförmåga är kärleken. Denna humana standard
eller kärleksförmåga för med sig att känslolivet
intellektualiseras och vi börjar förstå det vi som vi upplever.
För forskaren handlar det om att kunna tolka delarnas betydelse i
helheten och till detta behövs en ny förmåga: intuionen.
Teorier, hypoteser och verkligheten
Det som gör forskaren till filosof, det är att hans forskning
inte längre handlar enbart om fysiska fakta. Han arbetar med teorier
och hypoteser för att förklara det han upplever men inte förstår,
för att sedan knyta an det till det han redan vet. För att Martinus
kosmologi skall bli en andlig vetenskap för oss är det på
detta sätt som vi bör arbeta med analyserna. (Då det för
vår del inte är självupplevt vetande.) Martinus kosmologi
är en hypotes som kan hjälpa oss att förstå världen
och oss själva, och som vi ständigt måste pröva mot
den verklighet som vi upplever. Det so gör den till en andlig vetenskap
är att den precis som den fysiska vetenskapen bygger på allmänna
och generella lagar och principer som vi kan kontrollera och efterräkna,
i den fysiska vetenskapen som ren matematik, i den andliga vetenskapen
som logiska matematiska tankekedjor. Den andliga vetenskapen blir på
så sätt en psykets eller tankens vetenskap.
Behovet av hjälp
Kosmologin vänder sig till de människor som behöver hjälp
med att förstå, att de inte är onormala bara för att
de är annorlunda. Den vänder sig till dem som varit igenom kulminationen
av sitt lidande och genom detta fått en utvecklad medlidandes och
inlevelseförmåga i andra människors svårigheter och
problem. Det är dessa människor, som nu är intresserade
av moral, humanitet och ett mänskligare levnadssätt. De ser att
det är djurriket och dess traditioner som står mellan dem och
lyckan. Det är dessa människor, som är intresserade av sin
egen personliga utveckling och som önskar en hjälp ut ur fångenskapen
i djurriket.
Livets bok
Livets bok upplyser oss om ett nytt rike som mer och mer håller
på att bli av denna världen och som innebär en uppfyllelse
av vår längtans och våra drömmars mål. Livets
bok handlar om hur vi skall tänka och handla för att vara i kontakt
med verkligheten och genom detta skapa fred. Men den dikterar ingen moral
och kommer inte med några påbud. Den visar istället hur
livet självt inskriver moral i våra hjärtan och hjärnor.
Den påvisar hur livet väcks till medvetande om sig självt,
genom den fysiska världens motstånd. Den hjälper oss att
se en rättvisa i tillvaron, trots vår mänskliga ofullkomlighet.
Livets bok visar att vetenskapen och vårt sökande efter sanningen
är det som skall göra oss fria och pekar på kärleken
som livets lösen. Livets bok blir därigenom det sista ledet i
vår invigningsprocess fram emot mötet med Gud.