Kärleken - en andlig synförmåga
av Claus Möller
I Gamla testamentet finns, en i mitt tycke, mycket intressant bok; Jobs
bok. I den beskrivs hur Gud lät åklagaren (gammaltestamentligt
uttryck för djävulen) testa Job och hans gudstro. Job var en
rättroende och aktad man, en man som nått stora framgångar.
Men Gud gjorde så att han förlorade allt han ägde, hans
nära och kära fråntogs honom och han blev sjuk, fick genomgå
fruktansvärda lidanden och miste därigenom sin tillit till Gud.
Han önskade sig vara ofödd, ville dö. Han blev bitter och
klagade över människolivets vedermödor och sitt eget tröstlösa
elände. Han såg sig som oskyldigt drabbad, kände sig hemsökt
och han förbannade Gud, såg honom som sin fiende. Han vandrade
i dödsriket.
I denna historia kan nog alla människor känna igen sig. Själva
vandrar vi genom livet, får uppleva många problem och motgångar,
klagar och blir tidvis bittra på livet, medmänniskorna och vår
egen lott i livet. Vi kverulerar och förbannar, tycker det är
orättvist och har faktiskt samma problem som Job.
Kärlekens livssyn
De flesta västerländskt präglade människor bär
på en livssyn som stimulerar till en pessimistisk och misantropisk
syn på livet och medmänniskan. Den ateistiska och materialistiska
lissynen genomsyrar skolgången i form av vår vetenskap och
dess kriterier för sanningssökande. Livet styrs av slump och
tillfälligheter, och själv kämpar vi för att överleva
i en värld där makt är rätt. Allt handlar om ekonomi
och pengar. Det är den starkes rätt som gäller, samtidigt
som många ser med förakt på den svage, den misslyckade,
förloraren. I en sådan värld ses humanism som flum och
att vara filantrop, dvs. människovän är naivt. Pessimisten
är realisten och drömmen om en bättre och mer kärleksfull
värld ses som utopisk. I stället så är det hårda
straff som skall upprätthålla vårt gemensamma samhälle.
Men trots att konsekvensen av den ateistiska och materialistiska tanken
leder till ett inhumant och kärlekslöst samhälle och innebär
ett kultursabotage, är det många som i dag ändå framträder
som humanister och kämpar för en mänskligare värld.
Vi vandrar alla mer eller mindre i dödsriket. Vi oroas och våndas.
Kärlekens fundament
Martinus menar att kärleken är den största maktfaktorn
bakom livet och vår existens, och utgör lösningen på
alla våra problem. Utvecklingen beskriver han som en process mot
ständigt högre medvetande. Vi växer, får ständigt
nya erfarenheter och utvecklas på så sätt mot nya mentala
tillstånd. Vi håller på att födas som människor
och livet självt står bakom denna förvandling och hjälper
oss alla framåt från liv till liv.
Livet, Försynen och Gud inblåser genom utvecklingen sitt
medvetande i oss och stimulerar det mänskligas växt. Ser man
på bibeln, symboliskt och inte bokstavligt, så kan man se hur
det mänskligas växt går som en röd tråd genom
Gamla och Nya testamentet.
Det börjar i första Moseboken med Abrahams tvist med Lot,
där han istället för att ta till svärd säger:
"icke skall någon tvist vara mellan mig och dig", och vidare
"vill du åt vänster, så går jag åt höger,
och vill du åt höger, så går jag åt vänster".
I detta handlande är det att alla jordens folk skall välsignas.
Vidare går denna tanke genom Mose 10 budord, som alla handlar om
detta att du inte skall dräpa, fram till Jesu bergspredikan, uppträdande
och lidandeshistoria. Jesus visade med sitt liv vad kärlek innebär.
Han förstod, han förlät och han älskade sin nästa,
sina vänner och sina bödlar. För han förstod, att de
inte visste vad de gjorde.
Kärleksvetenskap
Ur Jesu kärleksgärningar växte där sedan fram ett
evangelium som under två årtusenden predikades och stimulerade
människor i en human riktning. Resultatet ser vi i dag i form av ett
begynnande humant lag* och rättsväsen, skolor, sjukhus, barnbidrag,
pensioner, ja hela statsmaktens omsorg och vårt välfärdssamhälle
är inspirerade av och utgör ett resultat av denna kärleksimpuls.
Även vår demokrati bär djupa spår av denna impuls.
Men denna kärleksimpuls räcker inte till mot det kultursabotage
som människans nu med vetenskapens hjälp slagit in på.
Mot en vetenskap som används i krigets tjänst, måste där
ställas en vetenskap som kan stimulera människan socialt som
människa. Det är således en kärleksvetenskap som vi
behöver, en vetenskap om det mänskliga psyket, som kan stimulera
människan i tolerans och inbördes kärlek.
Kärleken en andlig synförmåga
Martinus ser kärleken som en andlig, mental eller psykisk synförmåga.
Med hjälp av kärleken ser man världen så som den verkligen
är. I Livets bok hjälper han läsaren att förstå
denna livets eller Guds kärlek. Han visar på livets och psykets
lagbundenhet och hur vi själv skapar vårt öde genom vårt
sätt att tänka och handla, och att vår fria viljas enda
begränsning ligger i vår egen okunnighet. Vårt livsöde
handlar således om orsak och verkan, och kan påverkas. Allt
handlar om vår växelverkan med livet - går vi med livet
leder det till behag, går vi emot det innebär det obehag.
Genom det obehagliga i livet, genom lidandet förvandlas och förädlas
vi. Lidandet föder förmågan att känna medlidande,
vår inlevelseförmåga växer och hatet och kriget tar
således död på sig självt.
Kärlekens växt kan vi också förnimma som samvetets
växt, och innebär att livet betyder mer än bara självbevarelsedrift.
Kärlek innebär en längtan och en lust att hjälpa, glädja,
smeka. Men kärleken är inte en ologisk sympati. Kärlek och
logik hänger samman. Kärleken baseras på ett mentalt jämviktstillstånd,
på att känsla och intelligens är i balans, och att den
feminina och maskulina polen också har uppnått en viss jämvikt
i ens psyke. Kärleken är det mentala medvetenhetstillstånd
som öppnar de andliga världarna.
Kärlekens konst
Medmänsklighet, humanism eller kärlek är alltså
de inre tillstånd som en verklig kultur och civilisation måste
byggas på. Kärlek förusätter i sig en medveten strävan.
Psykologen och kulturfilosofen Erich Fromm beskriver i sin bok Kärlekens
konst (från 1956, men nog giltig än idag) att den vanligaste
inställningen till kärlek i Västerlandet är, att det
är något man drabbas av. Man har en romantisk syn på kärleken
och denna syn stimuleras av filmer, böcker, veckotidningar osv. Alla
bär på en gnagande hunger efter kärlek och lyssnar till
hundratals sånger om kärlek - men så gott som aldrig faller
det någon in att man kunde behöva lära sig något
om kärlek. Om kärlek är en konst, så måste man
lära sig att älska. Det måste då handla om teori
och praktik. Kärlekens praxis fodrar då disciplin, koncentration
och tålamod.
Kärlekens politik
Att få en riktig förståelse av kärleken och att
medvetet utveckla den i sin egen natur, är det enda som kan få
stopp på det "allas krig mot alla" som nu rasar i vår
värld. En sådan "hjärtats bildning" beskriver
Martinus som långt mer nödvändig än all annan skol*
och universitetsutbildning. Fundamentet för en ny världskultur
kan bara vara baserad på "allas kärlek till alla",
baserad på insikten om allas kosmiska broderskap och den därtill
följande samhörigheten och gemenskapsandan.
Statsmaktens framväxt ser Martinus som det mest påtagliga
resultatet av denna kärlekens växt, och han ser därför
statsmakten som en osjälviskhetens institution. Han ger också
ett "recept" på politisk framgång i det att han menar
att en "politisk" rörelse går mot seger i samma mån
som det är i kontakt med denna broderskapets, gemensamhetens eller
nästakärlekens anda, för den befinner sig då i den
ljusa kosmiska världsimpulsens medvind.
Lösningen på Jobs och våra problem
Lösningen på alla våra problem är kärleken.
Inför sorgen, olyckan och lidandet är kärleken, läkedom.
För Job blev det också lösningen. Han fick den hjälp
han behövde. Han blev ödmjuk, fick insikt om sig själv och
livet och fick därefter ett bättre och lyckligare liv. För
oss gäller det samma. Livet undervisar oss alla och denna undervisning
utgör en kärleksträning. Livet talar till oss, gör
oss uppmärksamma på vad det är som verkligen betyder något.
Gör oss ödmjuka, lyhörda inför varandra.
Långsamt får vi vänja oss vid kärlekens ljusa
atmosfär, våra sinnen öppnas. Vi blir livskonstnärer,
börjar skapa ett himmelrike inom och utanför oss och vi ser att
materien, livet är kärlekstankar hos Gudomen och utgör fundamentet
bakom universums alla manifestationer, såväl i mörkret
som i ljuset.