Kärleken - en andlig synförmåga

av Claus Möller

I Gamla testamentet finns, en i mitt tycke, mycket intressant bok; Jobs bok. I den beskrivs hur Gud lät åklagaren (gammaltestamentligt uttryck för djävulen) testa Job och hans gudstro. Job var en rättroende och aktad man, en man som nått stora framgångar.

Men Gud gjorde så att han förlorade allt han ägde, hans nära och kära fråntogs honom och han blev sjuk, fick genomgå fruktansvärda lidanden och miste därigenom sin tillit till Gud. Han önskade sig vara ofödd, ville dö. Han blev bitter och klagade över människolivets vedermödor och sitt eget tröstlösa elände. Han såg sig som oskyldigt drabbad, kände sig hemsökt och han förbannade Gud, såg honom som sin fiende. Han vandrade i dödsriket.

I denna historia kan nog alla människor känna igen sig. Själva vandrar vi genom livet, får uppleva många problem och motgångar, klagar och blir tidvis bittra på livet, medmänniskorna och vår egen lott i livet. Vi kverulerar och förbannar, tycker det är orättvist och har faktiskt samma problem som Job.

Kärlekens livssyn

De flesta västerländskt präglade människor bär på en livssyn som stimulerar till en pessimistisk och misantropisk syn på livet och medmänniskan. Den ateistiska och materialistiska lissynen genomsyrar skolgången i form av vår vetenskap och dess kriterier för sanningssökande. Livet styrs av slump och tillfälligheter, och själv kämpar vi för att överleva i en värld där makt är rätt. Allt handlar om ekonomi och pengar. Det är den starkes rätt som gäller, samtidigt som många ser med förakt på den svage, den misslyckade, förloraren. I en sådan värld ses humanism som flum och att vara filantrop, dvs. människovän är naivt. Pessimisten är realisten och drömmen om en bättre och mer kärleksfull värld ses som utopisk. I stället så är det hårda straff som skall upprätthålla vårt gemensamma samhälle. Men trots att konsekvensen av den ateistiska och materialistiska tanken leder till ett inhumant och kärlekslöst samhälle och innebär ett kultursabotage, är det många som i dag ändå framträder som humanister och kämpar för en mänskligare värld. Vi vandrar alla mer eller mindre i dödsriket. Vi oroas och våndas.

Kärlekens fundament

Martinus menar att kärleken är den största maktfaktorn bakom livet och vår existens, och utgör lösningen på alla våra problem. Utvecklingen beskriver han som en process mot ständigt högre medvetande. Vi växer, får ständigt nya erfarenheter och utvecklas på så sätt mot nya mentala tillstånd. Vi håller på att födas som människor och livet självt står bakom denna förvandling och hjälper oss alla framåt från liv till liv.

Livet, Försynen och Gud inblåser genom utvecklingen sitt medvetande i oss och stimulerar det mänskligas växt. Ser man på bibeln, symboliskt och inte bokstavligt, så kan man se hur det mänskligas växt går som en röd tråd genom Gamla och Nya testamentet.

Det börjar i första Moseboken med Abrahams tvist med Lot, där han istället för att ta till svärd säger: "icke skall någon tvist vara mellan mig och dig", och vidare "vill du åt vänster, så går jag åt höger, och vill du åt höger, så går jag åt vänster". I detta handlande är det att alla jordens folk skall välsignas. Vidare går denna tanke genom Mose 10 budord, som alla handlar om detta att du inte skall dräpa, fram till Jesu bergspredikan, uppträdande och lidandeshistoria. Jesus visade med sitt liv vad kärlek innebär. Han förstod, han förlät och han älskade sin nästa, sina vänner och sina bödlar. För han förstod, att de inte visste vad de gjorde.

Kärleksvetenskap

Ur Jesu kärleksgärningar växte där sedan fram ett evangelium som under två årtusenden predikades och stimulerade människor i en human riktning. Resultatet ser vi i dag i form av ett begynnande humant lag* och rättsväsen, skolor, sjukhus, barnbidrag, pensioner, ja hela statsmaktens omsorg och vårt välfärdssamhälle är inspirerade av och utgör ett resultat av denna kärleksimpuls. Även vår demokrati bär djupa spår av denna impuls. Men denna kärleksimpuls räcker inte till mot det kultursabotage som människans nu med vetenskapens hjälp slagit in på. Mot en vetenskap som används i krigets tjänst, måste där ställas en vetenskap som kan stimulera människan socialt som människa. Det är således en kärleksvetenskap som vi behöver, en vetenskap om det mänskliga psyket, som kan stimulera människan i tolerans och inbördes kärlek.

Kärleken en andlig synförmåga

Martinus ser kärleken som en andlig, mental eller psykisk synförmåga. Med hjälp av kärleken ser man världen så som den verkligen är. I Livets bok hjälper han läsaren att förstå denna livets eller Guds kärlek. Han visar på livets och psykets lagbundenhet och hur vi själv skapar vårt öde genom vårt sätt att tänka och handla, och att vår fria viljas enda begränsning ligger i vår egen okunnighet. Vårt livsöde handlar således om orsak och verkan, och kan påverkas. Allt handlar om vår växelverkan med livet - går vi med livet leder det till behag, går vi emot det innebär det obehag.

Genom det obehagliga i livet, genom lidandet förvandlas och förädlas vi. Lidandet föder förmågan att känna medlidande, vår inlevelseförmåga växer och hatet och kriget tar således död på sig självt.

Kärlekens växt kan vi också förnimma som samvetets växt, och innebär att livet betyder mer än bara självbevarelsedrift. Kärlek innebär en längtan och en lust att hjälpa, glädja, smeka. Men kärleken är inte en ologisk sympati. Kärlek och logik hänger samman. Kärleken baseras på ett mentalt jämviktstillstånd, på att känsla och intelligens är i balans, och att den feminina och maskulina polen också har uppnått en viss jämvikt i ens psyke. Kärleken är det mentala medvetenhetstillstånd som öppnar de andliga världarna.

Kärlekens konst

Medmänsklighet, humanism eller kärlek är alltså de inre tillstånd som en verklig kultur och civilisation måste byggas på. Kärlek förusätter i sig en medveten strävan. Psykologen och kulturfilosofen Erich Fromm beskriver i sin bok Kärlekens konst (från 1956, men nog giltig än idag) att den vanligaste inställningen till kärlek i Västerlandet är, att det är något man drabbas av. Man har en romantisk syn på kärleken och denna syn stimuleras av filmer, böcker, veckotidningar osv. Alla bär på en gnagande hunger efter kärlek och lyssnar till hundratals sånger om kärlek - men så gott som aldrig faller det någon in att man kunde behöva lära sig något om kärlek. Om kärlek är en konst, så måste man lära sig att älska. Det måste då handla om teori och praktik. Kärlekens praxis fodrar då disciplin, koncentration och tålamod.

Kärlekens politik

Att få en riktig förståelse av kärleken och att medvetet utveckla den i sin egen natur, är det enda som kan få stopp på det "allas krig mot alla" som nu rasar i vår värld. En sådan "hjärtats bildning" beskriver Martinus som långt mer nödvändig än all annan skol* och universitetsutbildning. Fundamentet för en ny världskultur kan bara vara baserad på "allas kärlek till alla", baserad på insikten om allas kosmiska broderskap och den därtill följande samhörigheten och gemenskapsandan.

Statsmaktens framväxt ser Martinus som det mest påtagliga resultatet av denna kärlekens växt, och han ser därför statsmakten som en osjälviskhetens institution. Han ger också ett "recept" på politisk framgång i det att han menar att en "politisk" rörelse går mot seger i samma mån som det är i kontakt med denna broderskapets, gemensamhetens eller nästakärlekens anda, för den befinner sig då i den ljusa kosmiska världsimpulsens medvind.

Lösningen på Jobs och våra problem

Lösningen på alla våra problem är kärleken. Inför sorgen, olyckan och lidandet är kärleken, läkedom. För Job blev det också lösningen. Han fick den hjälp han behövde. Han blev ödmjuk, fick insikt om sig själv och livet och fick därefter ett bättre och lyckligare liv. För oss gäller det samma. Livet undervisar oss alla och denna undervisning utgör en kärleksträning. Livet talar till oss, gör oss uppmärksamma på vad det är som verkligen betyder något. Gör oss ödmjuka, lyhörda inför varandra.

Långsamt får vi vänja oss vid kärlekens ljusa atmosfär, våra sinnen öppnas. Vi blir livskonstnärer, börjar skapa ett himmelrike inom och utanför oss och vi ser att materien, livet är kärlekstankar hos Gudomen och utgör fundamentet bakom universums alla manifestationer, såväl i mörkret som i ljuset.


< < Tillbaka     < < Startsidan