LIVETS EGEN PRIVATUNDERVISNING

av Tage Buch

Livsupplevelsen beskrivs i de kosmiska analyserna som en växelverkan mellan två former av energi ­ den energi som kommer från universum till väsendet och den som strålar ut från väsendets inre. Det som kommer utifrån, från naturen och från andra levande väsen, och de resurser vi själva utstrålar, möts i en punkt där upplevelsen äger rum. Vi har självklart ett visst inflytande på denna upplevelse i och med att vi, som Martinus skriver, "innanför ett visst område har en så kallad 'fri vilja'".

Denna fria viljas inflytande är återigen beroende av den självupplevda kunskap och erfarenhet som vi besitter. När vi behärskar de utifrån kommande energierna kan vi skapa en lycklig eller behaglig tillvaro för oss själva, medan vi, på de områden där vi är okunniga och inte behärskar dem, upplever mer eller mindre olyckliga tillstånd. Ett exempel: Elden är en god tjänare, men en ond herre.

En universell läroprocess

Men under vår eviga utveckling lär vi av erfarenheterna, särskilt de lidandesfyllda, genom reinkarnation i den fysiska världen. Efter hand som instinkten från apstadiet och framåt blir avlöst av andra tankearter, som utvecklad känsla och intelligens, har vi fått förmågor och anlag som har gjort oss till herre över större och större områden av de energier som kommer från naturen. Utveckling betyder övervinnelse. Utvecklingen är en läroprocess. Vi har själva ansvaret för att komma vidare och måste själva ta konsekvenserna av vår mer eller mindre bristfälliga kunskap. Livet är som en undervisningsmaskin där man innanför ett bestämt fält inte kommer vidare förrän man har löst den omedelbara uppgiften. Livet är en skola.

Och om vi nu accepterar tanken om utveckling från lägre till högre former av liv och dessutom lagen om orsak och verkan, karmalagen, får vi själva det fulla ansvaret för alla våra tankar och handlingar. Vi kan inte som tidigare skjuta över skulden på andra. Inte som skolpojken, som kommer hem med dåliga betyg, och hans far då frågar honom hur det kan komma sig, för hans kamrat Peter har ju alltid goda betyg. "Jo, men han har ju också begåvade föräldrar", svarar pojken. Den går inte längre. Vi är själva den första orsaken till goda såväl som dåliga betyg och upplevelser.

Om vi vidare kan se att inte bara det behagliga är ett gott, utan att också det obehagliga, misstagen, lidandena och besvärligheterna är nyttiga och direkt kärleksfulla på så sätt att vi får erfarenheter och växer i förståelse och behärskande av livet, och på så sätt kan börja dela upp erfarenheterna i "det behagligt goda" och "det obehagligt goda", ja då börjar vi uppleva livet som den läroprocess det är, och vi kommer att uppleva det som en privatundervisning. Det obehagliga är således inte straff från en vred och hämndgirig Gud utan berikande undervisning. Det enskilda levande väsendet får hela tiden reaktioner från omgivningarna, logiska och klara svar på sitt eget tänkande och sina handlingar. Vi skördar vad vi sår. Vi får inte vete när vi sår havre, och inte morötter när vi sår rädisor. Heller inte glädje och lycka när vi sår sorg och olycka. Vill vi uppnå lycka måste vi göra andra människor lyckliga, så enkelt är det.

Universum som levande väsen

Vi får rättfärdiga och därmed kärleksfulla svar från livet. Universum är inte en död maskin. Det är uppbyggt av livsenheter, av levande väsen inuti levande väsen. Av det skälet är vi alltid omgivna av väsen och ting, som vi tidigare ­ kanske i tidigare liv ­ har önskat oss och längtat efter. Vi konfronteras oundgängligen och oavbrutet med tankar och handlingar som motsvarar dem vi själva skapar, och vi befinner oss således i en permanent korrespondens eller kontakt med ett levande "något", med universum eller det alltomfattande levande väsen som några människor i alla tider har kallat Gud och som andra i dag betecknar som "en universell intelligens", men vars verkliga väsen och "tal" vi ännu bara delvis förstår eller svagt anar. I sin allmakt ­ den äger alla universums krafter ­, i sin visdom ­ den besitter all kunskap ­ och i sin allkärlek ­ den har oändlig omsorg om och förståelse för allt och alla ­ reagerar den på vår utstrålning och vårt sätt att vara.

Vi lever alltså mitt i denna allsmäktiga, allvetande och allkärleksfulla organism och i detta medvetande, såsom redan Jesus uttryckte det: "I Honom lever vi, rör oss och är till". Vi får hela tiden personlig och direkt undervisning av Gud. Martinus symbol "Livsenhetsprincipen" är den enklaste "bilden" av Gud.

Läsarens skepsis

Nu säger läsaren: "Ja, det är nog mycket bra alltsammans, men alla krig, naturkatastrofer, olyckor, sjukdomar, arbetslöshet, mord, självmord, lögn och bedrägeri då?" Ja, det är mycket förståeligt att man frågar så. Men har vi inte alla varit mycket mera primitiva än vi är i dag? Har inte mycket av vårt djuriska tanke­ och handlingssätt i våra tidigare liv som naturmänniskor, vikingar, krigare, handelsmän osv. förorsakat allt det som i vår tid vänder tillbaka som det krig vi inte önskar och de olyckor, sjukdomar, osv. som vi gör allt för att undgå? Dessa obehagliga tillstånd är trots allt nyttiga och oumbärliga, något "obehagligt gott". De är ett klart och otvetydligt tillkännagivande av att fred bara skapas genom att åstadkomma fred och harmoni för andra, ­ att fred inte skapas genom att så krig, liksom ett bål inte kan släckas genom att hälla bensin på det. De är den lärdom vi måste dra av dessa år. De är denna undervisning exakt anpassad för varje enskild människa under denna epok, som tillsammans med de två tidigare världskrigen är ett ragnarök, ett tidevarv då allt som inte är isolerat i kärlek blir avlägsnat från våra medvetanden och vårt sätt att vara.

Från vårt mer eller mindre instinktiva och "sovande" tillstånd håller vi genom dessa våldsamma händelser på att vakna upp och bli väsen, som efter hand tillägnar sig livets lagar och principer både teoretiskt och praktiskt på så sätt att vi till sist blir lika Gud, får hans väsensart och lever i harmoni med allt och alla. När vi genom åtskilliga inkarnationer i den fysiska världen har nått så långt fram behöver vi inte längre någon privatundervisning. Vi har då "fullbordat loppet". Vi har blivit världsmedborgare i en värld av fred, glädje, konst och kärlek. Vi har blivit "riktiga människor".

< < Tillbaka     < < Startsidan