LIVETS SKOLA

av Harald Berglund

Att livet är en skola är något som man ibland hör sägas. Men om livet är en skola så måste det ju finnas något att lära, det måste finnas någon slags läroplan och ett mål med studierna. Det måste också finnas elever, lärare, undervisning, pedagogik och allt annat som man förbinder med en skola. Hur passar skolanalogin med Martinus kosmiska världsbild? I följande artikel presenteras några jämförelsepunkter.

Även om man aldrig satt sin fot i en skolsal eller ens kommit i närheten av en sådan byggnad som vi kallar skola, eller någonsin träffat en person som kallat sig lärare, har man för den skull inte varit avskuren från undervisning, pedagogik eller lärare. Man kan i verkligheten inte leva i denna världen utan att hela tiden befinna sig i en undervisningssituation. Men detta är något som vi inte alltid är medvetna om, eller tänker på. I sin kosmologi visar Martinus att livet eller livsupplevelsen kan äga rum på två principiellt skilda upplevelseplan - i den s.k. fysiska världen och i en icke-fysisk eller s.k. andlig värld - och det är endast den ena av dessa världar som man kan kalla en skola, nämligen den fysiska eller för vår del den jordiska.

Naturvetenskapen, liksom den andliga vetenskapen, beskriver en utveckling av livet på jorden från olika primitiva stadier genom växt- och djurriket fram till dagens moderna s.k. kulturmänniska. En fundamental skillnad är dock att naturvetenskapen beskriver en utvecklingstrappa där varje steg på trappan är levande, men det är ingen som går uppför den. Trappan i sig är utan mening. Varje stegs individer befinner sig där de gör utan någonsin att ha önskat det, och hur mycket de än må önska - om de t.ex. är jordmänniskor - att få uppleva ett annat liv fritt från sjukdomar, krig, lidanden osv. kommer de aldrig att få göra detta. Denna önskan kan eventuellt, enligt samma världsbild, få upplevas av individens barn eller barnbarn eller någon kommande generation som aldrig tidigare funnits och således ej önskat det, men aldrig av den önskande själv, såvitt inte det önskade är av en sådan karaktär att det kan uppnås inom loppet av ett jordeliv.

Den kosmiska världsbilden

Enligt den kosmiska världsbilden är förhållandet beträffande utvecklingstrappan det omvända. Här är trappan i sig utan liv. De fysiska organismerna eller formerna som utgör trappstegen är just bara steg eller redskap för något levande som använder dessa steg för att komma framåt och uppåt i utvecklingen. Varje levande väsen passerar varje litet steg i sin egen personliga utveckling. Och det är denna utveckling som är livets skola! Och eleven är det levande väsendet; oavsett om denne visar sig som som en växt, ett djur eller en människa så befinner den sig i livets skola, om än i olika klasser. Men alla elever i denna skola kommer genom sina studier att långsamt förflyttas uppåt genom skolans alla klasser för att så småningom nå det som är målet med skolan: att få samma kunskaper som sin lärare.

Utvecklingens mål

I våra vanliga jordiska skolor skulle kanske inte alla elever tycka att detta var ett möjligt eller önskvärt mål, medan andra inte skulle vara nöjda med det, utan de skulle vilja uppnå långt högre kunskaper än läraren. I vår skolvärld finns alla möjliga utbildningar som syftar till att ge kunskaper och färdigheter på olika områden, och det finns en del i förväg bestämda kriterier om vad som krävs för att få en examen eller ett slutbetyg. Men något verkligt slutmål finns inte uppsatt. När är man fullärd? Det är det ingen som vet, för det finns alltid nya kunskaper som man kan tillägna sig. I Livets skola däremot är målet klart definierat, nämligen att få samma kunskaper och egenskaper som läraren själv. Och här finns ingen möjlighet att få mera kunskaper än läraren, för läraren är själva livet, själva det levande oändliga universum eller världsalltet - eller själva den levande gudomen.

Livets skola

Vårt liv här på jorden kan alltså liknas vid en skolgång. En ganska lång sådan, men dock med ett bestämt mål. Hela vår fysiska utveckling från ett helt medvetslöst mineralstadium, via ett nästan medvetslöst aningsmedvetande i växtriket, till ett vaket fysiskt dagsmedvetande i djurriket (i vars senare del vi människor ännu befinner oss), är en enda lång medvetandegörandeprocess i vilket den omgivande världen - universum - försöker påverka och bearbeta de sovande väsendena och långsamt överföra sitt eget medvetande till varje enskild individ. Detta medvetande är det som Martinus kallar kosmiskt medvetande, ett medvetande som är helt utan begränsningar och som ger väsendet den absoluta fullkomliga kunskapen om livet och tillvaron. I livets skola, liksom i alla andra skolor finns både raster och lov, eftersom ingen undervisning kan pågå oavbrutet utan att eleven får vila och hämta nya krafter och ny inspiration. Den korta pausen, rasten, är när vi sover och befinner oss på ett andligt plan, och loven är när vi dör, och mellan två inkarnationer befinner oss på samma andliga plan. Här pågår ingen undervisning (utveckling kan inte äga rum på det andliga planet) och här får vi dessutom en försmak av hur livet blir då vi nått målet för vår fysiska skolgång. Den andliga världen är ett njutningsplan befriat från alla de obehagligheter som kan förekomma i den jordmänskliga sfären, och blir alltså samtidigt en demonstration på hur relationerna mellan människorna kommer att bli i det tillvaroplan som ligger närmast framför oss i vår utveckling: Det riktiga människoriket.

Livets pedagogik

Men hur går då undervisning i livets skola egentligen till? Vilka pedagogiska principer tillämpas? Och var finns läraren? Den grundläggande inlärningsprincipen i Livets skola är "speglingsprincipen", d.v.s. att eleven får se sig själv genom omgivningen, på så sätt att allt som vi upplever utifrån är speglingar av vårt eget beteende mot våra omgivningar. Möter vi obehag och antipati betyder det att vi själva har förmågan inom oss att skapa detta. Och där vi möter behag och sympati, där visar det att vi också kan skapa detta. Med andra ord, allt vi upplever är verkningar av våra tidigare handlingar, och alla våra handlingar skapar våra kommande livsupplevelser. Läraren - livet eller gudomen - som undervisar oss låter oss se och uppleva precis det vi själva representerar. Men läraren har många medhjälpare, och dessa är våra medvarelser: människor, djur, mikroväsendena i vår kropp och hela naturen. Vi tror ofta att de personer som visar oss våra outvecklade sidor är orsaken till våra problem och kallar dem fiender. Detta påpekar Martinus, är en illusion, alltså en overklig uppfattning av verkligheten, och därmed också osund och nedbrytande för individen.

Total individualisering

En annan viktig princip som följer av det ovannämnda är att varje elev, eller varje levande väsen, får exakt den undervisning han eller hon behöver och kan tillgodogöra sig i varje givet ögonblick. I Livets skola har individualiseringen genomförts fullt ut. Men här saknas ju inte heller lärarkrafter - här är alla lärare, men samtidigt också elever. Alla undervisar alla i en ständig växelverkan. Man bara så länge det behövs. Så snart vi genom våra erfarenheter på ett visst område helt och hållet lärt oss något så upphör också undervisningen inom det området. Varför försöka lära någon något som man redan kan? När vi t.ex. upplevt ett visst slags lidande så mycket på vår egen kropp eller i vår egen mentalitet att vi under inga omständigheter längre kan påföra någon annan levande varelse samma slags lidande, oavsett hur mycket livet än må provocera oss, då är vi helt "färdigutbildade" på detta område, och därmed också helt beskyddade från att åter uppleva dessa obehag.

Uppmärksamhet...

Om det nu är så att vi går i skolan och faktiskt i varje ögonblick får individuell undervisning, så måste det ju vara en fördel om vi är medvetna om detta. Det är lättare att lära om man vet att man är i skolan, att läraren har kommit och undervisningen har börjat. De ouppmärksamma eleverna lär som bekant inte lika mycket. Med andra ord, genom att i sitt eget liv själv pröva det Martinus säger, att undersöka om den information han förmedlat till oss stämmer med våra egna upplevelser, kan vi komma att bli "bättre" elever i Livets skola. Här finns en kunskap som det står var och en fritt att ta till sig och pröva. Det finns ett helt verk med titeln Livets Bok som enligt författaren är en bruksanvisning i att lära sig läsa i den verkliga livets bok, alltså att förstå all den undervisning som vi hela tiden får. Genom det teoretiska studiet av denna bruksanvisning kan vi komma till en större förståelse av den undervisningssituation vi befinner oss i. De teoretiska studierna tillsammans med den praktiska undervisningen i det dagliga livet kommer så småningom att omvandla dagens analfabeter till läskunniga individer. Vi kommer att lära oss att läsa i livets egen bok som hela tiden legat vidöppen framför våra ögon utan att vi sett det. Vi kommer att se hur naturen och alla våra omgivningar visar oss allt det vi behöver veta för att få just den livsupplevelse vi längtar efter.

...och tacksamhet

En elev som får möjlighet att lära sig något nytt som han eller hon längtar efter att kunna brukar normalt visa uppskattning och glädje. Men eftersom de flesta elever i livets skola inte är medvetna om, att de obehagligheter de upplever, är en kärleksfull och förstående lärares vägledning som syftar till att uppfylla just de önskningar som eleven själv givit uttryck för, blir reaktionen ofta den motsatta. Istället för tacksamhet visar man irritation, vrede eller andra negativa uttryck, både mot läraren och dennes medhjälpare. Som tidigare framhållits blir ju inlärningen effektivare om man vet om att den äger rum, och man litar på att läraren - livet - har något att förmedla; att det finns ett syfte med det vi upplever, att det var något som vi försummat, en brist i vår inlärning som vi nu får möjlighet att göra något åt. Livet berättar något mycket viktigt för oss och istället för att bli irriterade eller sura kanske vi skulle försöka känna tacksamhet för att vi faktiskt får möjlighet att ta emot detta budskap. Och genom träning kommer vi så småningom att bli experter också på detta område. Och när vi en gång blivit experter på att med kärlek, värme, förståelse och förlåtelse möta det obehagliga öde som vi i vår okunnighet skapat åt oss själva, då försvinner alla obehagliga undervisningssituationer och livet blir ett i det närmaste oändligt sommarlov, en fest med underhållning, konst, skönhet, ljus och lycka.

< < Tillbaka     < < Startsidan