MARKNADSEKONOMI OCH PLANEKONOMI

av Ingemar Fridell

Kommunismens fall i Östeuropa betraktas av många som ett bevis för den s. k. marknadsekonomins överlägsenhet gentemot planekonomin. Och mot bakgrund av den politik vars dystra konsekvenser drabbat så många människor i de f. d. "kommunistiska" länderna, finns det numera en allmän tendens t. o. m. bland politiker på vänsterkanten att undvika uttryck som socialism och planekonomi. Men vilka krafter döljer sig egentligen bakom begreppen marknadsekonomi och planekonomi sett utifrån det perspektiv som Martinus ger oss?

Ett vanligt argument för marknadsekonomin är att den skulle ge oss ökad valfrihet. Genom att i första hand utgå från människors egna intressen och reducera statsmaktens inblandning får vi ett samhälle utan onödigt förmyndarskap, krångel och byråkrati, sägs det. Individerna får själva ta ansvar och "lagen om tillgång och efterfrågan" tillgodoser vars och ens behov på bästa sätt. Problemet är bara det att det fortfarande är människans "djuriska" sidor som dominerar världen. Martinus beskriver hur den dagliga kampen för överlevnaden med tiden blivit intellektualiserad. Detta kommer särskilt till uttryck i dagens "intellektuella djungel", där de "starka" och mest förslagna har störst chanser att armbåga sig fram till en fördelaktig position i samhället. När man talar om valfrihet i samband med marknadsekonomi bör varje seriös sanningssökare därför ställa sig frågan: vad för slags frihet och för vem?

Affärslivets utveckling

En gång behärskades vi enligt Martinus totalt av vår djuriska natur, fysiskt såväl som mentalt. Men på ett givet stadium i utvecklingen började människorna längta efter en mer ordnad tillvaro. De hade blivit trötta på att ständigt gå omkring och vara rädda för blodshämnd, överfall och plundring. Den första späda statsbildningen med dess första gemensamma lagar innebar ett visst beskydd för medborgarna, även om orsaken till dess framväxt i början nog var ett slags praktisk kollektiv egoism snarare än verklig humanitet. Med lagens hjälp kunde människorna nu göra anspråk på en bestämd privategendom; öppen stöld och plundring förbjöds och all rättskipning överläts till högre myndigheter.

Martinus beskriver detta viktiga steg som början på en väg, som skulle leda människorna bort från den råa självtäkten i riktning mot den betydligt mer raffinerade handeln och affärsverksamheten. När lagen förbjöd öppen stöld blev det nämligen i stället fritt fram för ett slags kontrollerad "stöld", kamouflerad under täckmantel av "handel". Stölden består enligt Martinus av mellanskillnaden mellan varans försäljningspris och dess egentliga värde, d. v. s. det vi kallar vinst. Det egentliga värdet innebär endast den för en bestämd vara relevanta bakomliggande arbetstiden, menar han. (Se även artikeln "Är kommunismen död?" i Ny Kultur nr. 3-91.)

I detta perspektiv är det faktiskt statsmakten och rättsväsendet som indirekt har banat väg för "marknadsekonomin". Men om denna tillåts härja helt fritt kan det leda till stora klasskillnader, mer eller mindre förtäckt ekonomisk brottslighet, arbetslöshet, fattigdom och andra sociala orättvisor. Och det är ju i en sådan grogrund som politiska omvälvningar lätt uppstår. Dessa yttre omvälvningar hjälper föga; så länge humaniteten och rättskänslan är underutvecklad hos människorna kan samhället i grunden inte förändras. Bakom de "kommunistiska" diktaturerna har vi således kunnat upptäcka precis samma egoism och maktbegär. Och inget av de statsskick eller politiska system som finns i världen idag kan representera en högre utvecklingsnivå än samhällsmedborgarnas genomsnittliga nivå. Men Martinus beskriver hur statsmakten kommer att utvecklas och få en alltmer framträdande roll i takt med människornas egen humana utveckling.

Martinus hävdar vidare att en stor del av mänskligheten nu kommit in i ett skede av utvecklingen, då försynen börjat lämna sin "uppfostrande" roll för att i större utsträckning än tidigare låta oss göra erfarenheter på egen hand. Som en följd av detta har den gamla "trygghetspolitiken" avlösts av en politik som mer eller mindre ger fritt spelrum åt "marknadskrafterna". Eftersom en sådan politik i många avseenden är ofullkomlig och egoistisk, kommer allt fler människor oundvikligen att drabbas av dess negativa verkningar. Men detta obehag gör oss efterhand mottagliga för nya och mer humana tankar, och till sist lär vi oss förstå vad en verkligt mänsklig politik innebär.

En samhällsekonomi baserad på biologiska instinkter

Vad är det då i marknadsekonomin som i ljuset av Martinus kosmologi måste betraktas som ofullkomligt och egoistiskt? Strävan efter lönsamhet eller förtjänst är onekligen något centralt i all handel. Men vid en närmare granskning visar sig denna förtjänst vara en arbetsfri vinst. Eftersom logiken säger oss att ingenting kan uppstå ur tomma intet och ingenting heller kan få sitt värde annat än genom någons produktiva arbetsinsats, innebär all arbetsfri förtjänst faktiskt en kamouflerad stöld av värdet av någon annans arbete!

Bakom principen tillgång och efterfrågan döljer sig i själva verket en väldig utpressning satt i system, och detta oavsett om det är köparens eller säljarens marknad som för tillfället råder. Utpressning innebär att andra tvingas lämna något ifrån sig på villkor de aldrig skulle ha accepterat om de själva fått välja. I detta avseende är det ingen skillnad mellan utpressning och stöld. För att modifiera denna utpressning och för att förhindra försäljningsmässiga monopol har samhället stiftat s. k. konkurrenslagar. En fri konkurrens anses medföra billigare produkter åt konsumenterna, men eftersom all normal affärsverksamhet drivs i vinstsyfte, kan ingen produkt bli så billig som dess egentliga värde. För övrigt är begreppet fri konkurrens i grund och botten bara en intellektuell variation av den rivalitet som råder mellan väsendena i djurriket, och som slutar med att den starke vinner över den svage.

Även på arbetsmarknaden härskar en sorts utpressning. Beroende på det tillfälliga konjunkturläget har antingen arbetsgivaren eller arbetstagaren övertaget. Och lönerna bestäms årligen genom kampen mellan dessa båda parters företrädare. Men när arbetets värde avgörs genom kamp i stället för genom vetenskaplig analys, är det än en gång djurrikets principer som satts i system.

I skydd av de dimridåer som sluter in vår tids politik i ett nästan ogenomträngligt mentalt töcken förvandlas allt till affär. Lönsamhet är dagens lösen, och förutom att det tjänas pengar på handel med riktiga varor kammas det i vissa fall även hem svindlande vinstbelopp bara genom ren spekulation. Den moderna samhällsekonomin har blivit ett jättelikt spelkasino; några vinner och andra förlorar. Men det är i slutändan alltid förlorarna som får betala för vinsten. Priser och löner flyter som ovanpå ett gungfly; allt följer marknadens värderingar i konjunkturernas alltför "kuperade terräng".

Detta är egentligen inte menat som någon kritik. För att inte själv duka under tvingas ju varje individ delta i denna allomfattande konkurrens eller allas kamp mot alla. Och trots allt är vårt nuvarande ekonomiska system precis det rätta för oss just nu, eftersom de erfarenheter som kommer ut ur detta är ett nödvändigt led i hela vår utveckling från djur till människa. Men det hindrar inte att vi utifrån ett kosmologiskt perspektiv måste erkänna dagens samhällsekonomi som både ovetenskaplig och inhuman.

Den grundläggande orsaken till de rådande förhållandena är naturligtvis den jordiska människans ännu outlevda hunger efter materiell rikedom och makt. För många är drömmen om det stora klippet starkare än längtan efter en rättvisare fördelningspolitik. Dessa starka känslomässiga bindningar finner ytterligare näring i den ateistiska livsfilosofin.

När Gud och den andliga verkligheten avskaffats, när vi bara lever detta enda liv, när allt är slump och tillfälligheternas spel, när det inte finns någon utveckling eller övergripande plan för vår existens, kan det ju heller inte finnas någon verkligt logisk motivation för kärlek och en mänskligare moral: den kampmoral som härskar i djurriket måste te sig som den i grunden enda rätta och naturliga, vida överlägsen den ännu späda mänskliga samarbetsmoralen. Den materiella hungern i förening med en gudlös materialistisk livssyn har en mentalt passiverande inverkan, vilket hindrar många från att göra sig mödan att se sanningen i vitögat och genomskåda de illusioner som leder till all social orättvisa.

Med ovanstående resonemang har jag velat visa, hur de s. k. marknadskrafterna främst styrs av våra biologiska instinkter. Det kritiska, vetenskapliga synsätt, som redan gjort sitt intåg på så många andra områden i vår kultur, lyser här ännu med sin frånvaro. Motsatsen till en ekonomisk politik baserad huvudsakligen på det instinktiva och djuriska är naturligtvis en politik helt igenom baserad på det mänskliga, d. v. s. det som Martinus kallar högintellektualitet eller den mentala balansen mellan känsla och intelligens inom varje individ. Denna sida kommer bl. a till uttryck i all human vetenskap. En mera mänsklig politik måste enligt Martinus bygga på en sådan vetenskap i form av en väl genomtänkt plan. Utan denna plan blir samhällsekonomin planlös, slumpartad, nyckfull och kaotisk.

En politik baserad på vetenskap och kärlek

En politik med vetenskapen som ledstjärna och kärleken som högsta ideal skulle kunna ge jordens samtliga invånare en levnadsstandard i jämförelse med vilken vårt nuvarande genomsnittliga välstånd närmast skulle te sig torftigt, förklarar Martinus. Hur är detta möjligt? Ñ Martinus förklarar att vår planet rymmer nästan outtömliga resurser och livsmöjligheter, men de förblir outnyttjade enbart på grund av vår själviskhet. För honom var det alltså ingen utopi att jorden kan förvandlas till ett paradis för alla människor.

Den planekonomi som Martinus beskriver är först och främst en internationell angelägenhet; inga av de samhällsproblem som vi nu brottas med kan lösas annat än på en global nivå. Grundtanken i hans resonemang är att ingen enskild person har rätt att monopolisera eller lägga beslag på jordens tillgångar och råvaror; kosmiskt sett tillhör allting alla människor lika mycket. Endast en internationell statsmakt får rätt att besitta egendom och värden, men eftersom denna statsmakts huvuduppgift blir att fördela och administrera jordens resurser rättvist mellan alla människor, tillåts den aldrig bli en självständig maktfaktor. I en verkligt human vetenskaplig politik kommer det heller inte finnas utrymme för några som helst vinster eller ränteinkomster; endast individens personligt utförda arbete i timmar och minuter räknat kan betinga ett värde. Eftersom pengar inte nödvändigtvis motsvarar ens arbetsinsats, det går ju som bekant att tjäna pengar utan att arbeta och arbeta utan att tjäna pengar, kommer pengar i framtiden att ersättas med arbetskvitton. Vad som skall definieras som arbete måste likaså avgöras genom analys. Onödiga arbeten, onödigt långa transporter, onödiga mellanhänder och lagerkostnader kommer att avskaffas. Detta innebär bl. a att allt blir oerhört mycket billigare än idag. Och genom att det manuella arbetet så långt det överhuvudtaget är tekniskt möjligt kommer att ersättas med miljövänliga maskiner och automater frigörs en avsevärd fritid, som kommer samtliga människor tillgodo. För övrigt kommer alla självfallet få rätt att uppfylla sin arbetskvot inom det område, där man har sina största intressen och kvalifikationer.

Med hjälp av datorer kommer vi i varje ögonblick ha överblick över hur många människor som fötts och "dött" och som lever i denna världsstat. Med utgångspunkt från en rejält tilltagen, med våra mått mätt mycket hög levnadsstandard för samtliga individer utan undantag, där det mesta man kan önska sig i materiellt och kulturellt avseende finns inkluderat, beräknas vilka produkter och tjänster som behövs, vilka råvaror som fordras, vilka arbeten som måste utföras, vilka transporter som är nödvändiga etc. Det sammanlagda antal arbetstimmar, som detta kräver med hjälp av all tillgänglig teknologisk kunskap och med största möjlig rationalitet och effektivitet, fördelas därefter jämnt mellan samtliga arbetsföra individer. Ingen arbetslöshet kan förekomma; alla är "anställda" och "avlönade" av världsstaten, och ingen kan leva på någon annans bekostnad. Det kommer enligt Martinus att visa sig att ingen behöver arbeta mer än några få timmar i veckan. När alla individer genom denna mänskliga politik görs ekonomiskt oberoende, kommer kulturlivet att blomstra som aldrig förr. Alla kommer att kunna ägna en stor del av sin fritid åt studier, forskning, hobbies, konst, musik m. m.

Martinus framhåller att dessa hans tankar absolut inte är fantasier och önskedrömmar utan ett uttryck för hans egen upplevelse av kosmiska fakta. Att vara på våglängd med detta innebär, menar han, att befinna sig i harmoni med den gudomliga världsplanen, vilket betyder att man redan nu indirekt deltar i skapelsen av en varaktig fred på jorden.

< < Tillbaka     < < Startsidan