MIKROKOSMOS - VÅRT INRE UNIVERSUM

av Harald Berglund

En av förutsättningarna för att verkligen kunna älska sin nästa är ju att man vet vem denna nästa är. Även om vi skulle kunna lära oss att i tanke och handling älska våra medmänniskor är detta inte tillräckligt för att uppfylla kärlekslagen. I sina kosmiska analyser utvidgar Martinus begreppet nästakärlek till att omfatta allt levande som vi kommer i beröring med. Och det är kanske inte alltid vi är medvetna om var alla dessa levande väsen finns? Hur många av oss har t.ex. reflekterat över vad vår egen kropp består av?

Igenom naturvetenskapen har vi lärt oss att kroppen består av mindre enheter som vi lärt känna som organ, celler, molekyler, atomer osv. Vi har också fått lära oss att vi lever på ett klot som befinner sig i ett system av andra klot som rör sig runt solen. Detta system i sin tur befinner sig inuti ett ännu större system som vi kallar vintergatan osv. De flesta människor tänker sig nog inte att varken de större eller de mindre enheterna skulle kunna vara levande på samma sätt som de själva upplever att de är det. Man betraktar förutom människan även djuren och i viss mån växterna som levande. Man omtalar visserligen organ och celler såsom levande eller döda, men att detta liv skulle vara levande såsom vi är det räknar man knappast med. Men finns det egentligen något som motsäger att det skulle kunna vara så? För att vara levande måste man ha en livsupplevelse, men vad vet vi om organens eller cellernas eventuella livsupplevelser?

Allt är levande

I sin kosmologi ger Martinus ett kort och enkelt, men kanske ändå revolutionerande svar på frågan om vad som är levande. Svaret är helt enkelt att allt är levande. Däremot har inte alla levande varelser något yttre fysiskt medvetande. Vissa varelser har ett inre medvetande, men en så ringa utvecklad fysisk organism att någon växelverkan med de yttre omgivningarna via denna är omöjlig. Dessa väsen kallar vi mineral. Även växternas fysiska dagsmedvetande är av en mycket späd natur, de har endast aningsupplevelser av den yttre världen. Däremot är djur och människor i högsta grad dagsmedvetna i den fysiska världen, och deras kroppar kan uppleva både smärta och välbehag.

Liv inuti liv

Om allt är levande, så betyder detta att alla våra organ, celler, molekyler och atomer är levande ­ likaväl som jorden, planeterna, solen, vintergatan, ja hela det oändliga universum. Allt är liv inuti liv eller levande varelser inuti levande varelser. Alla är vi byggstenar ­ celler, organ, molekyler, atomer ­ för större väsen, och alla utgör vi livsrum för mindre väsen. Vi är alla både mikrokosmos och makrokosmos. Vi lever och upplever i mellankosmos, men vårt livsrum utgörs av makrokosmiska väsen, varav vårt närmaste är själva jordklotet, och vi är uppbyggda av mikroväsen som lever i vårt mikrokosmos, men för vilka vi är makroväsen.

Våra inre medväsen

Hur förhåller det sig då med våra egna kroppars mindre byggstenar? Ja att de inte är just stenar är ju helt klart, och ingen annan mineral heller, bortsett från skelett och naglar och en del andra mineraliska delar. (De delar som saknar känsel). De väsen som tillsammans utgör våra kroppars materia, eller vårt kött och blod är alltså levande varelser som oss själva. De är väsen som ­ för att uttrycka det med Martinus egna ord ­ "är så långt framskridna i sin utveckling att de fått ett alltigenom känsligt och därmed orienteringsdugligt dagsmedvetande på det fysiska planet. Detta åter betyder att dessa små väsens dagliga liv är analogt med de väsen som vi annars är vana att betrakta som medväsen, d.v.s. djur och människor, endast med den skillnaden, att mikroväsendenas tillvaro äger rum i underliggande spiraler*." (Bisättning kap. 75)

Ett "nytt" ansvarsområde

Här står vi alltså inför en grupp individer som upplever ett liv med sorg och glädje, smärta och lidanden eller lycka och välbefinnande precis som vi själva. Och det är inte ett litet antal. Det är myriader av levande varelser ­ ja, ett helt universum. Ett universum som är identiskt med vår egen kropp. En nästa som befinner sig närmare än så är svårt att tänka sig. Här har vi en makt och ett inflytande, som Martinus uttrycker det, som är större än någon jordisk kejsare någonsin haft. Vi möter här vår nästa i en ny skepnad. Vi möter henne som vårt hjärta, våra lungor, vår mage, som våra övriga inre organ, som de celler, molekyler och atomer som organen består av o.s.v. Och också denna nästa i vår egen kropp har behov av vår kärlek. Här har vi ett stort ansvar när det gäller dessa individers livsbetingelser.

Små - men inte obetydliga

För många av oss kan det vara svårt att förstå att något som är väldigt litet, ja ibland så litet att det inte syns med blotta ögat, kan vara betydelsefullt. Man är van att tänka att ju större ett väsen är ju större rätt har det att leva. Man kanske dödar insekter men inte större djur t.ex. Man skulle inte kunna tänka sig att döda en elefant, men en mygga eller fluga slår man lätt ihjäl. Men hur skulle det förhålla sig om man föreställde sig att man med teknikens hjälp kunde förminska elefanten, eller varför inte en människa, till en flugas storlek, och flugan till människo- eller elefantstorlek? Hur skulle vi då reagera? Det är viktigt att kunna frigöra sig från den villfarelsen att det som är litet i förhållande till vår egen kropp skulle ha ett ringare liv, en ringare livsupplevelse och en mindre rätt till livet än väsen av vår egen storlek. Enligt de kosmiska analyserna finns det väsen på alla utvecklingsnivåer i det lilla såväl som i det stora, i mikrokosmos såväl som i makrokosmos. Att vi inte kan se och förstå den livsupplevelse som t.ex. ett klot, ett organ eller en cell har är inte tillräckligt för att förneka denna livsupplevelses existens och därmed frita oss från ansvar för dessa väsen.

Ett fullkomligt samarbete

Att vi överhuvud taget kan existera här i den fysiska världen beror på att vi lever i ett intimt samspel med otaliga levande individer i mikrokosmos. När vi inkarnerar i fysisk materia betyder detta att vi upprättar ett samarbete ­ detta sker helt automatiskt baserat på tidigare uppövade talanger ­ med alla de mikroväsen som behövs för att vi skall få en fysisk kropp att leva i. Våra fysiska kroppar är summan av våra mikroväsens fysiska kroppar. Om detta samarbete fungerar tillfredsställande så betyder det att vi är sunda och friska. Alla organ och celler etc uppfyller sina uppgifter i helheten ­ människoorganismen ­ och såväl mikroväsendena som makroväsendet ­ människan ­ mår bra. Men det kanske inte är så ofta som detta förhållande råder. Många gånger kan det ha uppstått störningar i detta fina system. Och här kan vi såsom makroväsen i detta förhållande vara med att påverka situationen både i positiv, men också i negativ riktning.

Sjukdomarnas orsaker

När vi är sjuka på ett eller annat sätt innebär det alltså att det uppstått en eller annan störning i förhållandet mellan oss och de väsen som utgör vår kropp. Denna störning meddelas oss från mikroväsendena genom det vi förnimmer som smärta och liknande former av obehag. Det kan vara många olika orsaker till den störning, det obehag eller den sjukdom som uppstått. Vi påverkar vår mikrovärld på många olika sätt, genom alla de olika mer eller mindre lämpliga födoämnen som vi intar, genom olika s.k. njutningsmedel, genom våra fysiska aktiviteter ­ eller brist på fysiska aktiviteter, och genom våra tankar. På alla dessa områden kan vi ha mer eller mindre kunskap, men kunskapen om mikroindividernas liv kan vara en ovärderlig hjälp för oss att verkligen förstå och så småningom också börja kunna känna med dessa små väsen i vårt inre. Det är denna nästa som vi en dag kommer att älska lika mycket som vi älskar vår nästa i mellankosmos. Då först börjar vi närma oss ett verkligt uppfyllande av kärlekslagen, och då kommer vi också att kunna bli fria från sjukdomar och andra lidanden.

Nödvändigheten av kunskap

Men idag är det viktigaste att vi får kunskap om på vilka områden och på vilket sätt vi kan påverka livet för vår nästa i mikrovärlden. När det gäller födan och det som vi kallar njutningsmedel ­ alkohol och tobak ­ så finns ju redan idag en mängd erfarenheter och kunskap att hämta från många olika håll. Det viktigaste här är att man kommer helt bort från att äta djur och går över till att finna den föda från växtriket som man trivs bäst med. När det gäller tobak, alkohol och narkotika är dessa alla mer eller mindre nedbrytande för livet i vår mikrovärld och därmed för vårt eget liv och hälsa. Det som kanske är mindre känt är tankarnas eller tänkandets betydelse, samt nödvändigheten av att också ta ansvar för sin kropp när man en dag lämnar den. Här kan de kosmiska analyserna vara till stor hjälp.

Tankarnas betydelse

På samma sätt som vårt sätt att vara, handla och tänka här i vår mellanmänskliga värld kan vara av en avgörande betydelse när det gäller att skapa ett behagligt mentalt klimat, så har detta vårt tänkande och handlande också en oerhörd betydelse när det gäller att skapa värme och solsken i vårt inre universum. Varje tanke eller sinnestillstånd som är baserat på medkänsla, tolerans, förståelse, förlåtelse eller m.a.o. kärlek är med om att skapa livsbetingelser av högsta kvalitet för de väsen som lever sitt liv inom dessa tankars sfär, dvs i vår fysiska kropp. När vi tänker en tanke, eller uttalar den, så passerar den inte bara vår hjärna utan hela vår kropp och påverkar därmed livsbetingelserna där.

Om vi under längre tid fyller vårt medvetande med tankar som hat, hämnd, ilska, irritation, intolerans, svartsjuka, missunnsamhet, inbillat martyrium och liknande kan detta ha en mycket negativ inverkan på våra mikroväsen och därmed också på vår egen hälsa. Dessa tankar betecknar Martinus som ett slags mentalt gift. Alla dessa typer av tankar är vanliga bland jordmänniskorna p.g.a. vårt arv från djurriket, men ju mer mänskliga vi blir, ju mindre kan vi tåla dem. Den kosmiska kunskapen, och en annan viktig faktor ­ bönen ­ kan vara till stor hjälp när det gäller att avlasta sitt medvetande från nedbrytande tankar.

När kroppen dör

En allmän uppfattning är att den dag vi lämnar den fysiska kroppen så är det likgiltigt vad som sker med den. Man menar att den är död i och med att makrojaget eller människan inte längre använder den. En vana som fått stor spridning i många delar av världen är att det skulle vara riktigt att bränna en död kropp. Detta är enligt Martinus en katastrof av oanade dimensioner. I den kropp som vi efterlämnat här på det fysiska planet finns fortfarande liv. Det betyder inte att celler och organ fortfarande lever, men längre ned i mikrokosmos finns fortfarande ett högtstående liv som kan fortsätta i lång tid ännu, och som man inte kan avbryta utan att det i högsta grad strider mot kärlekslagen. Idag är det absolut viktigaste att man kommer bort från likbränningen, men i framtiden då kunskapen om och medkänslan med våra fysiska samarbetspartners i vårt inre blivit större, kommer nya metoder att utvecklas för att på bästa sätt bevara de efterlämnade människoorganismerna så länge som är nödvändigt för att allt liv i dem skall kunna avslutas på ett naturligt sätt.

Vad kan jag själv göra?

Har man inte tidigare i sitt liv tänkt i de banor som beskrivs i den här artikeln kan det hela lätt upplevas som väldigt teoretiskt eller kanske rent av som fantastiskt och dessutom osannolikt. Men så måste det ju med nödvändighet vara med allt som är nytt. Det tar sin tid att inställa sitt medvetande på ett för en själv nytt sätt att tänka och betrakta verkligheten. Man måste få lov att vänja sig vid dessa tankar, och själv i sitt eget liv och tänkande komma fram till om det verkar riktigt eller ej. Här kan den teoretiska kunskapen vara till en viss hjälp, men de praktiska erfarenheterna är ändå det som måste till för att göra teorin till självupplevd verklighet. Men genom att själva förhålla oss öppna inför ny kunskap, och vara beredda att ompröva våra olika uppfattningar om livet och det levande, kan vi komma att slå in på en väg som leder till en större tolerans och medkänsla för alla levande varelser, oavsett var vi möter dem, och därmed lägga grunden till ett liv i större harmoni, lycka och glädje för oss själva och våra medväsen.

Alla de frågor som behandlats i artikeln kan man läsa mer om i bl.a. följande verk av Martinus:

Martinus: Bisättning, Den fullkomliga födan, Livets Bok VI: 2019-22, 2024, 2026-27, 2114, 2116, 2131, 2134-5, 2137, 2140, 2327-9. Artiklar i Kosmos: Jaget och dess egen värld. Mikrokosmos I-II, Partiklar, tomrum och tankekraft

< < Tillbaka     < < Startsidan