VAD ÄR MARTINUS KOSMOLOGI?
av Max Käck
Allt är levande
Martinus Kosmologi är en förklaring av tillvaron och en vetenskap
om livet som visar att allt i hela det fysiska och psykiska universum är
en levande helhet. Allt som existerar i mikro- och makrokosmos samt i vår
egen värld, är uttryck för levande väsens skapelse
och upplevelse av livet. Livet är evigt och oförgängligt,
det levande kan aldrig dö, det är bara livets former som "dör",
eller upplöses för att ge plats åt nya skapelser. Allt
liv i universum hör samman i en organisk enhet, och världsalltet
i sin helhet är ett allt omfattande levande, tänkande och arbetande
väsen. Det är detta helhetsväsen som brukar omtalas under
namnet "Gud". Livet är alltså det primära i världsalltets
uppbyggnad, och allt som finns är till för att stimulera, utveckla
och fullkomliggöra varje varelses upplevelse av att finnas till.
Livet - en undervisning
Livet är en samvaro mellan individen och omvärlden, som i
form av medmänniskor, djur, växter, naturen och universum utgör
Guds svar på vårt eget sätt att vara och handla. Eftersom
livsupplevelsen eller ödet är en växelverkan med ett högre
liv, blir livets upplevelse något som berikar och utvecklar individens
medvetande. Det eviga livet formar sig därför som en evig utveckling,
som på ett lagbundet sätt för väsendet genom växelvisa
perioder av mörker och ljus. I stora kosmiska kretslopp upplever sig
väsendet ömsom som ett med materien, åtskild från
livet i en fysisk värld av rum och tid, ömsom förenad med
livet, herre över materien, och ett med oändligheten och
evigheten. Genom dessa eviga kretslopp förnyas individens förmåga
att uppleva, liksom även tillvarons oändliga variation och kolorit
skapas.
Utvecklingen går mot ett riktigt människorike
Det som vi jordmänniskor känner till av denna eviga utveckling
inskränker sig till mineral-, växt- och djurriket. Men förutom
dessa fysiska tillvaroplan finns även en andlig värld med ytterligare
tre tillvaroplan. I den fysiska världen försiggår utvecklingen
genom reinkarnation, och mellan de fysiska jordeliven upplever vi livet
i de andliga världarna till dess att vi åter är mogna att
födas i en fysisk kropp. I den fysiska världen kan individen
uppleva de smärtsamma erfarenheter som är nödvändiga
för att lära sig skilja på de handlingar och tankar som
leder till lidande, och de som leder till lycka och behag. Den jordiska
människan tillhör fortfarande djurriket, men har tillägnat
sig så mycket av de egenskaper som tillhör den riktiga människan
att hon inte längre är ett renodlat djur, utan ett övergångsväsen
från djur till människa.
Världsalltets grundton är kärlek
Medan djurets sätt att vara är egoismens eller självtäktens
princip, är människans natur kärleken till nästan eller
givandets princip. Utvecklingen från djur till människa är
sålunda en fråga om moralisk växt. I denna moraliska utveckling
har människorna genom tiderna letts av religiösa ideal och auktoriteter.
I vår tid har emellertid intelligensens utveckling och naturvetenskapernas
framväxt medfört att tron på ett högre medvetande
och en andlig verklighet underminerats. Det levande i världen kan
nämligen inte uppfattas med enbart intelligens, utan bara med en harmonisk
balans mellan intelligens och medkänsla. Vår kunskap om världen
är ofullständig så länge den bara omfattar materiella
fakta och inte berör livets lagbundenhet och mening. Den materiella
forskningen kan bara beskriva materien, inte livet, och den världsbild
som framkommer ur naturvetenskaperna kan därför inte i längden
tillfredsställa människans behov av att få kunskap om vem
hon är, varifrån hon kommer och varthän hon går,
om livet är evigt eller tidsbegränsat, vad som är livets
mening, vad hon skall göra för att bli lycklig o.s.v.
En andlig vetenskap
Martinus Kosmologi är en världsbild och en vetenskap om livet.
Martinus Kosmologi är inte någon uppfunnen eller påhittad
lära, utan en hjälp för den sökande människan
att själv utforska tillvaron, att lära sig se livet bakom alla
existerande företeelser och att lära sig förstå livets
mening genom naturen och världsalltet. Genom sina analyser av tillvarons
andliga lagbundenhet vill Martinus hjälpa oss att själva uppleva
sanningen och verkligheten, så att vi av egen kraft kan ta ställning
till det dagliga livets olika problem, och forma våra liv så
att de blir till nytta och välsignelse för oss själva och
allt annat levande. 1 denna utveckling mot upplevelsen av meningen med
livet är det livet självt som är den enda fundamentala religionen,
i vilken vi alla genom vår blotta existens är medlemmar. Därför
är Martinus Kosmologi inte heller någon religion, sekt eller
förening med medlemskap, utan en fritt tillgänglig kunskapskälla.
Martinus har formulerat sin världsbild i ett omfattande litterärt
verk, Tredje Testamentet, i vilket han visar att Kristi uttalanden är
vetenskapliga sanningar, att nästakärleken är det enda nödvändiga
och att allt är mycket gott.
Rättvisan, friheten och ödet
Lidandet och mörkret, eller det s.k. onda, är i sitt rätta
perspektiv inte något egentligt ont, utan ett obehagligt gott som
har till uppgift att visa verkningarna av ologiska och kärlekslösa
handlingar. Individen skapar själv sitt framtida öde genom sitt
sätt att vara, och har därför själv både ansvaret
för det han eller hon möter i livet, och möjligheten att
genom att förändra sitt sätt att handla skapa ett framtida
lyckligt liv. Eftersom vi lever många fysiska jordeliv kan vi i nuvarande
liv uppleva verkningar av handlingar i tidigare inkarnationer, liksom vi
nu lägger grunden för hur kommande liv kommer att gestalta sig.
Lidandets mening är att utveckla medkänslan och nästakärleken
så att vi till sist aldrig kan handla på ett sätt som
skapar lidande för andra. Ingen människa kan vara på annat
sätt än det som hennes egna personliga livserfarenheter i nuvarande
och tidigare liv bjuder henne, och all intolerans, fiendskap och förföljelse
av människor som tänker eller handlar på ett sätt
som man själv anser felaktigt är därför ologisk. När
vi påförs lidande eller obehag genom någon människa,
är detta enbart ett uttryck för att denna handlar i okunnighet,
och att hon därför kan utgöra medium för något
som vi själva någon gång utsatt vår omgivning för.
Målet för jordens mänsklighet
Utvecklingen av förmågan att älska sin nästa som
sig själv är detsamma som utvecklingen av psykiskt-organiska
förutsättningar för att tänka och leva på ett
sätt som är i harmoni med världsalltets eget sätt att
arbeta och verka. Genom alla de krig, sjukdomar, katastrofer och konflikter
som jordens mänsklighet för närvarande suckar under skapas
i människan en orubblig kunskap om hur man inte bör handla. Mot
bakgrund av dessa erfarenheter kommer efterhand ett internationellt världsrike
att uppstå vars politik bygger på kännedom om livslagarna.
Målet för denna världsstats regering kommer bl. a att vara
att avskaffa all krigs- och våldspolitik, skapa en rättvis fördelning
av naturresurserna, ersätta pengar som betalningsmedel med varje individs
egen arbetsförmåga, och bygga upp en världsomspännande
fullkomlig demokrati med ett internationellt lag- och rättsväsen
baserat på andligt-vetenskapliga analyser. 1 detta globala rike kommer
de tekniska landvinningarna att användas för att befria människan
från hårt arbete och möjliggöra för henne att
utveckla sig i andlig forskning, vetenskap, konst och kultur. Politikens
främsta mål kommer att bli att skapa kroppslig och själslig
hälsa, inspiration och livslust för alla jordens invånare.
Detta fredsrike kan inte uppstå med något diktat utan bara
som en följd av att naturen genom utvecklingen inplanterat en fullkomlig
moral i varje individs hjärta. Och därmed är jordmänniskan
inte längre till hälften djur utan en hel människa, en varelse
som tänker och handlar helt i kontakt med livets lagar, som är
medveten i livsmysteriets lösning, som är ett med livet och med
Gud.
VEM ÄR MARTINUS?
Martinus föddes år 1890 på norra Jylland i Danmark.
Han växte upp under enkla förhållanden och fick en mycket
elementär skolgång. Så småningom kom han att arbeta
som kontorist i Köpenhamn. Där inträffade år 1921
något som totalt ändrade hans livsbana. Helt oväntat för
honom själv, i vad som kan beskrivas som en "intellektuell ljusupplevelse",
blev Martinus medveten i andra sidor av verkligheten än de som kan
förnimmas med fysiska sinnen.
I sin bok "Kring min missions födelse" redogör han
för verkningarna av upplevelsen på följande sätt:
"Det hade skett en förvandling av mitt väsen. Jag hade
fötts i en ny värld, hade blivit medveten i en ny kropp. Och
från det ögonblicket var den värld, som ligger hinsides
alla fysiska företeelser, permanent inlemmad i mitt dagsmedvetande.
Det gyllene ljuset hade kvarlämnat mig i ett tillstånd av medveten
odödlighet och med förmågan att se, att endast livet existerar
och att mörker och lidande endast är kamouflerad kärlek
och att Guds väsen är närvarande i allt och alla."
Denna upplevelse av "kosmiskt medvetande" var utgångspunkten
för Martinus verksamhet som författare och föredragshållare.
Hans kartläggning av den kosmiska verkligheten innefattar också
en mångfald färgbilder från hans egen hand, symbolteckningar
med speciellt förklaringsvärde och en särpräglad skönhet.
Martinus var verksam ända till sin död år 1981.
Det bör påpekas att Martinus inte betraktade sig själv
som ett privilegierat undantag från resten av mänskligheten.
Den upplevelseförmåga han fått tillgång till kommer
alla människor så småningom att få erfarenhet av,
menar han. I själva verket såg Martinus sitt författarskap
som en teoretisk förberedelse av läsaren för den personliga
upplevelsen av det kosmiska medvetandet.