VÅRT BEHOV AV KONST

av Ingemar Fridell

Vad är egentligen konst och vilken funktion har den i ett samhälle, där allt bara värderas i materiell produktion och konsumtion? Vilka mänskliga behov ligger till grund för det konstnärliga skapandet? Martinus kosmologi belyser konstens roll i en värld i förändring.

Konst har med skapelse och upplevelse att göra, och enligt Martinus har alla levande väsen en evig förmåga att skapa och uppleva. I ett större perspektiv kan allt skapande och upplevande betraktas som konst. Varje levande väsen är i kraft av sitt eviga jag och sin eviga skaparförmåga en konstnär, en ständig medskapare i det gigantiska konstverk som kallas livet.

De första "konstverk" som denna "konstnär" skapar är sex andliga organ, nödvändiga för själva livets upplevelse. I den fysiska världen får dessa organ sin naturliga förlängning i en kropp av kött och blod, också den ett slags konstverk. Eftersom dessa skapelseprocesser äger rum i det vi kallar naturen, är det i denna allomfattande "ateljé" som konsten har sitt ursprung. Vilket konstverk skapat av människohand kan mäta sig med naturens överjordiska skönhet, denna evigt varierade symfoni av form och färg?

Medvetande och konst

Men den vanliga definitionen av konst är något man med hjälp av sin fysiska kropp skapar utanför sig själv. Ett sådant medvetet konstskapande utvecklades efter att den jordiska människan blivit mentalt överlägsen andra djur och börjat använda redskap.

På utvecklingens tidiga stadier existerade inte konst som självständig företeelse; nytta och estetik var oupplösligt förenade i ett hantverk som framför allt tjänade överlevnaden och den religiösa kulten. Det är i detta sammanhang intressant att många språk med rötter i naturfolkens kultur saknar specifika ord för begrepp som konst och musik. Enligt Martinus kommer utvecklingen så småningom att föra oss fram emot en kultur där konsten ­ från att ha varit ett självständigt fenomen ­ åter kommer att bli en oskiljaktig del av vårt dagliga liv, fast då på en högre nivå.

Den som är bekant med Martinus polanalyser vet att medvetandets utveckling direkt är knuten till den motsatta sexuella polens växt i det levande väsendet, dvs hanväsendets feminina pol och honväsendets maskulina pol. Det är i den motsatta polen som känslan och tankeförmågan har sitt säte, och när denna pol växer, ökar människornas behov av att kommunicera med omvärlden. Vid sidan av språket och det matematiska talsystemet har de olika konstformerna gjort det möjligt för människan att ge fysiskt uttryck åt sina inre tankar och känslor.

Med hjälp av sin snabbt växande intelligens kan hon operera och utföra alltmer komplicerade omflyttningar i sitt allt rikare inre förråd av erfarenheter. Intelligensen är enligt Martinus en andlig energi, med hjälp av vilken vi kan kombinera om våra tankebilder i helt nya sammansättningar. Om vi har sett en kyrka med ett torn, kan vi i vår fantasi lätt föreställa oss en kyrka med två torn, skriver han.Tecknade filmer, där djur tänker och beter sig som människor är ett annat exempel på denna mentala förmåga.

Konstnären som pionjär

I och med att den motsatta sexuella polen gör oss alltmer "dubbelpoliga", utvecklas människans skapelse- och upplevelseförmåga i den nuvarande utvecklingsspiralen allt närmare sitt fullkomliga stadium. Men därmed undermineras den primära polen, d. v. s. mannens maskulina och kvinnans feminina pol, som är säte för självbevarelsedriften och de biologiska instinkterna.

Den växande dubbelpoligheten väcker en hel rad nya intressen och sympatier till liv, som konkurrerar med de biologiskt betingade intressena för hem, familj och motsatta könet. Det är på grund av sin förhållandevis långt utvecklade motsatta pol som konstnären kan ha svårt att leva upp till äktenskapets krav. Martinus talar om två olika kategorier av människor: fortplantningstyper och skapartyper. De flesta har bägge naturer i sig, framhåller han. Men en utpräglad fortplantningstyp prioriterar hem och familj och kan utanför detta område vara underutvecklad i moraliskt avseende. En utpräglad skapartyp, å andra sidan, har kanske inte sin starka sida inom äktenskapet, men spelar ofta en stor roll, socialt och kulturellt.

Flera inkarnationers intensivt arbete gör att många geniala konstnärer och vetenskapsmän börjat komma på våglängd med intuitionsenergin inom ramen för sitt speciella område, och detta gör dem enligt Martinus mottagliga för tankar och idéer från högre sfärer. Därför kan dessa kulturpersonligheter, utan att vara medvetna om det, bli redskap i världsåterlösningens tjänst för att inplantera en högre världs kultur på jorden. Sådana kreativa förmågor är inte ett resultat av han- eller honkön; de har sitt ursprung i människans växande dubbelpolighet.

Eftersom denna dubbelpolighet inte är lika långt utvecklad hos alla individer, blir de nämnda kulturpersonligheterna pionjärer i förhållande till samhällets genomsnittliga utvecklingsnivå. Därför får en företeelse som konst sällan det utrymme den förtjänar, utom när konstverken kan användas som spekulationsobjekt för ekonomisk vinning. I ett känslomässigt underutvecklat samhälle dominerat av intelligensmässig slughet måste de konstnärer, som inte kunnat "armbåga" sig fram i livet, nöja sig med blygsamma materiella villkor. Men deras självuppoffrande konstnärliga verksamhet har berikat vårt kulturliv på många sätt. Att det funnits konstnärer som har låtit sitt stora engagemang gå före materiell bekvämlighet måste betraktas som ett utslag av osjälviskhet.

Om vi får tro Martinus kommer emellertid konsten att få en större plats i det framtida samhället. Just nu håller en ny och stark världsimpuls på att bereda marken för en aldrig tidigare skådad konstnärlig kreativitet överallt på vår planet, skriver han. Den kommer att göra alla människor till konstnärer och genier; vi är på väg mot ett blomstrande framtida kulturliv.

För att detta skall bli möjligt måste vår nuvarande samhällsstruktur förändras i grunden. Martinus beskriver i "Livets Bog" hur den teknologiska utvecklingen i förening med en helt ny världsadministration med tiden kommer att göra varje individ "ekonomiskt oberoende". Var och en får en omfattande fritid till att sysselsätta sig med sina intressen; alla kommer att ägna sig huvudsakligen åt studier och konstnärliga aktiviteter. När ingen längre behöver bekymra sig för sin försörjning, frigörs den konstnärliga skaparförmågan från sina tidigare materiella begränsningar. I framtiden kommer det dagliga livet att präglas av skönhet och osjälviskt skapande.

Vad är sann konst?

I "Livets Bog" band IV, stycke 1150, skriver Martinus att det krävs konst för att få herradöme över materien. Konst är att "inkarnera högintellektualitet i fysisk materia", och högintellektualitet är i sin tur det samma som en absolut balans mellan känsla och intelligens. I boken "Julevangeliet" skriver Martinus att verklig konst ger oss en sann verklighetsbild. För att kunna skapa sådan konst måste konstnären själv ha en realistisk verklighetsuppfattning betingad av en inre balans mellan känsla och intelligens, dvs osjälvisk kärlek.

Vetenskapen skall göras till konst och konsten till vetenskap, skriver Martinus vidare. Konstens uppgift är att öppna människors ögon för den gudomliga skönhet som genomsyrar tillvaron; livet självt är det största av alla konstverk. Men skönhet är ingen isolerad del av verkligheten utan den harmoniska avvägningen mellan tillvarons alla kontraster, såväl skugga som ljus. I ljuset av den kosmiska världsbilden visar sig verkligheten större än vad vi tidigare kunnat ana, och Martinus hävdar att i framtidens konst kommer även de abstrakta andliga realiteter, som är otillgängliga för vår fysiska syn, att ges ett symboliskt materiellt uttryck.

Det är främst konstens budskap och moraliska kvalitet, som avgör om den är i kontakt med verkligheten, menar Martinus. "Krigskonst", tjurfäktning och att utsätta sig för livsfara kan således inte anses som konst. Romaner och skådespel där makten och styrkan, "hjältens" seger över "skurken", idealiseras, är enligt Martinus heller inte i kontakt med verkligheten. Det samma gäller när tillvaron beskrivs som orättvis och grym, eller när förälskelsen mellan man och kvinna skönmålas utan att man berör dess avigsidor. Konst som avviker från sanningen blir missvisande och disharmonisk, och allteftersom människorna börjar genomskåda dessa brister, kommer många "konstverk" att "makuleras", skriver Martinus i "Julevangeliet".

Konstens förnämsta syfte är att skapa glädje och behag och göra livet rikare för alla parter. När vår kärleksförmåga en gång vuxit dithän att vi i allt vårt handlande önskar tjäna vår nästa och göra andra lyckliga, upphör konsten att existera som en självständig företeelse; varje levande väsen blir en livskonstnär.

Kärlek och konst

När medvetandet utvecklas, förfinas kroppen och sinnesorganen. Därigenom blir livsupplevelsen mer detaljrik och nyanserad; vår förmåga att förstå och leva oss in i andra människors situation växer. Detta gör oss mer känsliga men kan tyvärr också ge upphov till en viss inre oro. Det gäller att disciplinera och bemästra sin utvidgade känslighet och inte "bedöva" den med alkohol och droger. Vår begynnande förmåga till verklig kärlek öppnar nya mentala "tomrum", avsedda att fyllas upp med hobbies och kreativt arbete.

Den fullkomliga eller kosmiskt medvetna människans sätt att skapa och uppleva, hennes kommunikation med omvärlden, baserar sig uteslutande på allkärlek. Allkärlek är enligt Martinus inte enbart detta att trösta och hjälpa människor i nöd; verklig kärlek är identisk med Guds helige ande eller "den högsta elden". Denna är sexuell till sin natur och inverkar därför på vårt nervsystem som ett växande sexuellt begär. Men här är det inte tal om den djuriska fortplantningsdriften mellan han- och honväsen utan om en växande mänsklig sexualitet, som efterhand förvandlar oss till fullkomliga människor i stånd att älska vår nästa som oss själva.

Den mänskliga sexualiteten ger sig tillkänna på många olika sätt. Karnevaler, nöjesfält, fyrverkerier, raffinerat anrättade måltider, spelfilmer med djärva spektakulära effekter m. m. : allt detta vittnar om människans jakt på livsupplevelse och nya sinnessensationer. Till en början kan detta ta sig grova och tämligen primitiva uttryck, men allteftersom våra känslomässiga behov förs in i mer kultiverade banor, uppstår en naturlig längtan efter kontakt och beröring, efter smekningar såväl mentalt som fysiskt.

Den tidigare nämnda polförvandlingen tar sig alltså uttryck i en högre form för sinnlighet och erotik. I form av fysiska och andliga erogena zoner sprider sig den känsel som tidigare varit begränsad till fortplantningsområdet och tar slutligen hela vårt väsen i besittning. När denna nya känselförmåga medvetandegjorts och intellektualiserats, så att den enbart tar sig osjälviska uttryck, blir allt vad vi gör lika med smekningar.

Musik är i grunden "smekning av hörselsinnet", bildkonst, skulptur och arkitektur "smekning av synsinnet" o. s. v., och det är principiellt ingen skillnad mellan sådana smekningar och den "smekning av känselsinnet" genom kroppens hud, som två utvecklade människor upplever i en för dem lämplig kärleksakt!

De olika konstformerna är liksom allt annat i tillvaron av sexuell natur, och det är genom dessa som allkärleken kommer till materiellt uttryck. Verklig kärlek innebär enligt Martinus att vara liksom solen, som sprider sitt ljus runt om i världen. Sitt allra högsta uttryck kommer emellertid allkärleken att få i den mänskliga kärleksakt, som färdigutvecklade dubbelpoliga väsen i framtiden kommer att praktisera. Då har deras organismer blivit så finkänsliga att den högsta elden eller Guds helige ande kan brinna med full låga i varenda en av kroppens celler. Dessa organismer är inga "däggdjurskroppar" för han- och honväsen; den färdigutvecklade människokroppen skapas helt och hållet genom tankekraft och materialisation. Denna kropp är i sig själv det yppersta av konstverk och innebär att skapelsen av "människan till Guds avbild" nått sin fullbordan. Och den totala sexuella föreningen mellan dessa färdigutvecklade människor är den allra högsta formen för konstutövande!

I det riktiga människoriket har hela livet blivit en enda stort manifestation av konst. Vi kommer att leva i en värld full av glädje, lekfullhet, underhållning och behag, i en permanent fest, där allt badar i intellektualitetens och det kosmiska medvetandets klara ljus. Den färdiga människan lever i ett ständigt intimt samliv med alla sina medväsen och därigenom samtidigt i ett samliv med ingen mindre än det högsta väsendet, med gudomen, evigt omsluten av hans aura.

< < Tillbaka     < < Startsidan