VILJANS VILLKOR

av Lars Lundell

Den fria viljans problematik är förmodligen en av mänsklighetens äldsta frågor. Eftersom man inte har kommit fram till någon gemensam eller etablerad uppfattning verkar den klassiska frågan vara helt öppen. Som bekant finns det två huvudriktningar där den ena förespråkar att individen inom sig äger en förmåga att fritt välja och bestämma hur han eller hon ska tänka och handla. Den andra - determinismen - påstår att handlingarna är förbestämda av lagbundna orsaker, och därför finns ingenfri vilja. Den innebär att man skulle kunna förutsäga vilket val individen kommer att göra om man kändetill alla hans erfarenheter och egenskaper.

Avgörande fråga

Frågan om viljans frihet och påverkbarhet har en avgörande betydelse i nästan allt mellanmänskligt förehavande eftersom en person som inte har frihet att vilja,inte kan ställas till ansvar för sina handlingar. I ett sådant fall kan man varken belöna eller bestraffa en individ för att den handlar rätt respektive fel.

Definition

Begreppet vilja avser en själslig funktion som om fattar medveten kontroll och styrning av vårt tänkande och handlande. Ur en aspekt utgör viljan alltså en mental kraft. Vissa personer har en målmedvetenhet och karaktärsstyrka som kan försätta berg, medan andra vajar som rö för vinden. Fenomenet innefattar förmågan att göra ett val och hålla fast vid det; att inom sig sålla fram och prioritera ett behov. Subjektivt upplever vi vilja som en slags lust eller motivation att göra det ena eller det andra. Med den bestämmer vi t.ex. vilken tidning vi ska köpa, var vi ska sätta oss i rummet, eller vilket TV-program vi ska titta på. Förutom beslutet krävs det också nämda styrka för att t.ex. genomföra ett maratonlopp eller bestiga Mount Everest.

Frågeställning

Detta öppnar för frågan i vilken grad det går att påverka viljan. Vad är det som styr över viljan? Kan man bestämma sig för vad man ska vilja eller hur mycket kraftman ska lägga ned på en uppgift? En annan fråga är hur mycket någon annan kan påverka vår vilja.

Vilja till påverkan

Av den allmänt utbredda tendensen att kritisera och till och med förakta människor för deras uppfattningar kan man sluta sig till att det finns en föreställning om att vi med viljan bestämmer dessa - att vi kan påverka vår grundinställning. Att felaktig viljeföring ligger bakom de många olyckliga tillstånd som råder nationer, grupper och individer emellan är uppenbart. Men det intoleranta antagandet att de inblandade skulle kunna ha en annan inriktning och borde kunna ta fram en godare vilja är inte lika självklart. Konflikter är ofta synonymt med ett ifrågasättande av varandras vilja. Benägenheten att påverka och förändra människors grundinställning och uppfattning är ett allmänt motiv i mänskligt mellanhavande. Hur mycket tid lägger vi inte ned på att övertyga om riktigheten i våra åsikter respektive om felaktigheten i de andras?

Makt

Vi anstränger oss för att påverka och uppfostra barn och ungdomar i den rätta viljan och den rätta inställningen. Mycket av de politiska, religiösa och till och med vetenskapliga verksamheterna går ut på att övertyga och påverka människor. I detta sammanhang är det intressant att reflektera över Nietzches uppfattningatt viljan till makt är tillvarons innersta väsen, och att detta visar sig i allt mänskligt skapande. När man tolkar världen på visst sätt söker man därigenom att ge den sin egen prägel. Detta manar naturligtvis till eftertanke. Men makt är detsamma som att få en annan att handla enligt vår vilja även om handlingen strider mot den andres egen vilja eller intresse.

Intolerans

Martinus definierar intolerans som "utlösningen av en individs indignation eller hat mot en annan individ, därför att denne uppträder med en annan uppfattning, en annan livssyn eller andra ideal och därmed med ett annat handlingssätt än han själv" (LB I, st. 159). Detta betyder att man inte kan acceptera eller fördra att den andre beter sig för avvikande - att den andre har tankar och upplevelser som man själv inte vill befatta sigmed. Det är intressant att det väcker just indignation, som antyder att det är fråga om en vrede som är utlöst på grund av en begången oförrätt och att den andre har inkräktat på vårt område.

Uppfattningen ä;r opåverkbar

Det går inte att övertyga en fast troende om att det inte finns någon Gud, lika litet som det går att övertyga en ateist om motsatsen. På samma sätt är den politiska uppfattningen ofta cementerad i ett område som inte är åtkomligt för andras inflytande. Den sexuella läggningen är också rotfäst i de djupaste lagren och helt opåverkbara av både andra och självet. Lika lite som det går att övertala en svältande att inte känna hunger så går det att ändra en persons religiösa eller politiska övertygelse, sexuella läggning eller övriga livsinställning. Inspiration, lust och längtan går inte att tvinga fram hos en annan person. Vi kan inte heller pressa fram ånger, skuld eller skam om vederbörande inte känner detta från början.

Inre konflikt

Människor försöker inte bara ändra på andra, utan också sig på själva. Inre konflikter och motstridiga viljor är något specifikt mänskligt. Inte sällan uttrycker människor besvikelse över att inte kunna tro på en Gud, hitta en mening med livet osv. Det finns också de som vanmäktigt försöker tygla sina känslor gentemot andra. Detta kan gälla såväl sympatiska som antipatiska känslor. Översiggivna försöker många utsiktslöst förlåta dem som sårat eller förödmjukat dem. Paulus gamla dilemma: "Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag" kan betraktas som grunduppställningen i nevrosens anatomi såväl som uttryck för det genuint mänskliga idiomet. Enligt den psykoanalytiska modellen försöker vi ständigt hitta kompromisser mellan våra motstridiga viljeinriktningar och när dessa inte fungerar eller räcker till, drabbas vi av olika symptom och störningar.

Begäret bakom viljan

Bakom varje manifestation eller skapelse måste detförst finnas ett begär efter att vilja denna manifestationeller skapelse. Viljans funktion är att leda eller dirigera detta begär mot sin bestämmelse. Grunduppfattningen eller livsinställningen är uttryck för ännu djupare begär och hunger och har inget med vilja att göra.

Naturens lagbundenhet

Vårt psyke är beroende av naturens lagbundenhet. Naturlagarna följer obevekligt sin bestämmelse och går inte att ändra på. En av invändningarna mot den fria viljan anspelar på det faktum att världen har sin egengång och att naturlagarna orubbligt följer sin bestämmelse. Men det är faktiskt naturens lagbundenhet som gör det möjligt att utveckla en fri vilja. Lagbundenhet är en absolut förutsättning för all form av kunskap och skapande. Erfarenheter och studier ger kunskap om elementens egenskaper. Genom att viljemässigt tillämpa kunskapen kan vi forma, styra och utnyttja elementen.

Viljan före förmågan

Ytterligare ett villkor för viljestyrt handlande är att det finns en förmåga att handla och skapa. Det vi inte kan måste vi lära oss. Utveckling och inlärning är i grunden samma sak och följer sina bestämda lagar. Barn kan ha en naiv föreställning om att de kan saker och ting av sig själva. De kan bli besvikna och arga när de märker att de inte kan utföra de saker som vuxna kan. Även vuxna kan föreställa sig att de kan mer än vad som är möjligt. Det kan se väldigt enkelt ut när en virtuos utför sin konst. När man sedan själv ska prova blir det bara halvmesyrer. Man missbedömer lätt det geniala och tror att det går att efterapa, eftersom det ser så lätt ut. Vi ser inte de mångåriga studierna och de tusentals timmarna av träning som ligger bakom.

En besläktad företeelse visar sig vid nedvärderingoch kritik av andras bristande förmåga. Ibland glömmer man alla ansträngningar och svårigheter som måste övervinnas innan man kan sina saker; det kan röra sig om allt från att kunna läsa och skriva till förståelse av abstrakt filosofi. Det är denna benägenhet att värdera andra efter sig själv som ligger bakom intoleransen. Det vi förstår och känner borde andra också förstå och känna.

Dressyr

Viljan är den funktion med vilken man administrerar sättet att tillfredsställa sitt behov. Men själva längtan eller begäret råder individen inte över. Varje försök att tvinga andra att tycka och tänka som man själv gör är detsamma som dressyr men det innersta går som sagt inte att domptera ens av individen själv. Dressyr är enform av maktutövning där domptören genom straff och belöning manipulerar djurens beteende. Att en domptör kan få lejonet och de andra djuren i manegen att röra sig efter hans vilja, vilket som bekant kan se riktigt mänskligt ut, innebär ju inte att djurens vilja eller själsstruktur är förändrade.

Man kan visserligen tvingas att kompromissa på grund av att ett behovs tillfresställande kan komma i konflikt med uppfyllandet av ett annat, men det eliminerar varken det ena eller det andra begäret.

Vi förstår utan vidare att om vi själva inte kan påverka våra djupare lager, så kan inte andra göra det heller.

Värn mot påverkan

Osäkerhet om vad som är rätt och fel och oförmågan att bemästra de inre motstridiga krafterna kan göra oss till utelämnade offer för tvehågsenhet och ambivalens. I värsta fall leder ambivalensen till gastkramande ångest och sinnessjukdom. I detta tillstånd öppnar man sig för råd och hjälp, försåvitt förvirringen inte blivitså handikappande att man måste tvingas till behandling. En form av behandling och hjälp som kan erbjudas utgörs av hypnos, vilket innebär att man lämnar över delar av vilje- och tankelivet åt någon annan. Det kan vara tillrådligt i situationer när individen inte kan hantera sin situation själv. Man kan beskriva hypnos som en slags psykisk operation. Det specifika och intressanta med hypnos är att man lämnar över viljefunktionen till en annan person. Om man gör det till en vana att överlämna sig åt en annans vilja kan viljekraften bli påverkad och dränerad. En viktig aspekt av hälsa och balans innebär att ha kontakt med sin egen vilja och mentala hållning.

Martinus beskriver hur den mentala hållningen kan vara som ett flämtande ljus, som kan hotas av en livsfarlig vindpust från än det ena, än det andra hållet. Det mentala ljuset kan bara stråla om det värnas av en kraftig vilja, vilket förutsätter ett fast mentalt underlag. Detta underlag är detsamma som en fast övertygelse, vilket bara kan vara antingen "tro" eller "vetande". När man inte är helt övertygad om riktigheten i sitt handlingssätt eller inte vet att det är rätt, då blir man ett vacklande eller vajande strå inför livets vindar. Det enda man kan göra för att stärka sitt inre själv är alltså att studera livets lagar och den faktiska verkligheten, eftersom vi inte kan påverka tron. Förutsättningen är förstås att man uppfattar att verkligheten är värd att studeras; att det är den som läser korrektur på våra teorier och trosuppfattningar. Villkoret är alltså att vi uppfattar att det finns en verklighet som vi vill komma i kontakt med.

Viljan bakom tänkandet

Det innersta begäret, längtan och hungern ligger således bakom intresset, som i sin tur utlöser viljeinriktningen. Denna kan forma och reglera tankarna i ändamålsenliga banor, för att individen ska kunna skapa planer över hur begäret ska tillfredsställas. Tänkandet kan inte ske genom ingenting utan sker i kraft av en funktion, nämligen tankeförmågan eller tänkandet. Men det måste också till en viljekraft som styr och leder tanken i rätt banor. Viljandet är alltså ett tillstånd som hör hemma djupare ner i medvetandet än själva tänkandet, eftersom tänkandet kan regleras därifrån.Vi kan ju vanligtvis bestämma vad vi ska tänka på. Vilja är i grunden detsamma som reglering av tänkandet.

Det är lönlöst att diskutera och argumentera omkring livsåskådningar, djupare moraliska värderingar, syn på sexualitet osv. Det bakom dessa uppfattningar liggande begäret är inte mottagligt för logik, argument eller analyser. Detta kan vara mycket bedrägligt eftersom uppfattningarna torgförs med argument som ser logiska och vetenskapliga ut. Detta innebär naturligtvis inte att man inte ska uttrycka sina åsikter och diskutera med folk, man ska bara vara medveten om att de andras eventuellt avvikande uppfattningar har sin naturliga grund och inte ens är påverkbara av individen själv. Det är tillrådligt att man utbyter djupare åsikter om dessa ting med människor med liknande mental inriktning, försåvitt man inte befinner sig i en tillåtande situation, som på djupet tolererar oliktänkande. När det gäller grundhållning och läggning är det som nämnts inte något man har valt, utan något man är. Om man själv vill förändra eller utveckla sin syn eller attityd gentemot omgivningen är det viktigt att man inser att det tar tid och att det kräver minst lika mycket studier och träning som all annan konstutövning. Det är också maktpåliggande att vi inser att människor inte kan styra sin egen livssyn eller grunduppfattning, utan att den är en mognadsfråga som går att forcera lika lite som musikalitet eller bollsinne. Kärleksförmågan och humaniteten är alltså inte en viljefråga utan lika organisk som körtel- eller hjärtfunktionen. Kärleken är inte en viljeakt utan en förmåga som man antingen har eller inte har. Den kan inte bibringas med hjälp av hot om straff eller hämnd. I den grad vi vill ha möjlighet att utveckla fri vilja, är det nödvändigt att låta andra utveckla sin frihet. Det finns anledning att undersöka Martinus påstående att alla krig, konflikter och olyckliga omständigheter beror på blockerade viljekrafter. Det är lika befängt att irritera sig över människors intolerans som det är att irritera sig över barnens ålder och mognad. Om vi vill lära oss tolerans så måste vi inse intoleransens nödvändighet.

< < Tillbaka     < < Startsidan